66 NI 18- Onsdagen den 13 maj 1942.
eicsprovrzlation m. m. för komplettering av ofullständiga jordbruk. or .
avväga inkomsterna mellan olika befolkningsgrupper. Om nu jordbrukarna ha "gnatat", så är väl det beroende på att deras intressen icke h-a blivit tillgodosedda i sådana stycken som de ansett väsentliga, och de ha kanske haft fog för detta. För min del tror jag, att de haft och alltjämt ha mycket starka skäl att föra fram "gnat" både i riksdagen och annorstädes för att få, vissa intressen tillgodosedda i olika avseenden. Om detta är nog ingenting att säga.
Jag förstår att herr Sundberg menade, att en plan skulle läggas upp. Herr Sundberg är van vid att planera, och det är ju någonting för industrimän och stora företagare naturligt. Jag har också otaliga gånger mött denna tanke ute i livet, man planerar, kalkylerar och lägger fram stora projekt för hur en sak skall ordnas och hur m-an skall gå till väga. Men detta ställer sig inte så lätt då det gäller jordbruket. Där tillkomma många oberäkneliga faktorer. J ag för min del vågar icke drömma om ett sådant idealtillstån-d som att vi skulle kunna lägga upp en plan för vårt svenska jordbruk, som kunde hålla måttet i alla tidslägen och under alla omständigheter samt g-arantera odelad och oavbruten förnöjsamhet. Givetvis vore det skönt att våga tro på och drömma om något sådant. Med den kännedom jag har om jordbruksnäringens natur och med de erfarenheter vi ha gjort, måste jag emellertid säga att detta icke är möjligt. Jag tror för övrigt icke heller det är någon olycka, att så icke kan ske. Ty livet är föränderligt, det pulserar och förhållandena växla ständigt. Icke heller inom industrien kan man väl komma ifrån att tid efter annan vidtaga förändringar i de uppgjorda planerna. Det har funnits tider med "gnat" också inom industrien, och man har nödgats tillgripa tullar och hjälpformer av skilda slag även för den näringen. Också. den stora arbetarklassen är en grupp i samhället med egna medel att ge missnöje till känna. Man kämpar var på sitt håll för den egna näringens förkovran och för sina egna rättmätiga intressen. Och jag ser icke något ont i detta, utan tvärtom. Vi få här i riksdagen, liksom ute i livet för övrigt, söka att jämka samman olika intressen och enligt bästa förstånd, samvete och lägenhet försöka skapa den rättvisa, som överhuvud taget är möjlig när det gäller våra bristfälliga mänskliga förhållanden. -
Herr Tamm: Herr talmanï Jag begärde ordet endast med anledning av ett uttalande mot reservationen, som nyss gjordes av herr Näslund. Han ville fr-amhålla att reservanterna egentligen bara försöka komma ifrån denna sak genom att krypa bakom den pågående revisionen av jorddelningslagstiftningen. Jag vill säga herr Näslund, att så är icke förhållandet. Vad vi i reservationen ha "krupit" bakom är jordbruksministerns breda rygg och de uttalanden han gjort i denn-a fråga samt desslikes egnahemsstyrelsens uttalande. Jag kan inte bedöma hur lång tid det kommer att ta, innan ett förslag-till ny jorddelningslag kan framläggas. Det har jag ingen aning om. Men jag kan försäkra herrarna att den lagstiftning angående expropriation, som här är i fråga, icke kan åstadkommas på några dagar. Det är ju inte någonting som bara ligger på en bricka, färdigt att serveras. Det är ju just i fråga om utformningen av en expropriationslagstiftning på detta område som jordbruksministern har sagt, att han vill ställa sig avvaktande. Också egnahemsstyrelsen har strukit under att man vill se hur utvecklingen kommer att bli, innan man tar ställning till frågan. Detta gäller således icke jorddelningslagen, utan det avser just den här föreliggande frågan. Jag tror att detta får anses vara mycket starka skäl för reservanternas ståndpunkt. Att inte heller- vi reservanter skola ställa oss direkt avvisande till en expropriationslagstiftning, om förslag
