Onsdagen den 13 niaj 1942. NI 18- 67 Ang expropriation m. m. för komplettering av ofullständiga;iordbr)nk. (Forts. till en försiktig sådan kommer att framläggas, har jag ju redan förut givit uttryck åt. Vi reservanter behöva alltså inte krypa bakom ryggen på någon.
Herr Sundberg: Herr talman! När jag använde ordet slentrian i samman.- hang med vårt jordbruk, inlade jag däri ingalunda den betydelse som herr Bror Nilsson tillvitade mig, nämligen att våra svenska jordbruk skulle vara -illa skötta och att våra jordbrukare inte skulle följa med i den moderna utvecklingen med avseende på maskindrift etc. J ag har aldrig sagt så, och jag är fullt medveten om att förhållandet är det motsatta. Inte minst genom den ställning jag intar som chef för en jordbruksmaskinindustri, har jag på nära håll kunnat följa utvecklingen speciellt på jordbruksmaskinernas område. J ag kan sålunda omvittna att t. ex. traktorismen i intet annat land i världen med undantag för Amerika slagit igenom i så hög grad som här i Sverige. o
Herr Bror Nilsson anklagade mig också för att jag skulle ha anmärkt på "gnatet" bland jordbrukarna. Han förbisåg att jag i mitt anförande 1 själva verket närmast försvarade jordbrukarna 1 detta avseende. J ag yttrade mig ungefär så, att jordbrukarna understundom voro tvungna att framföra detta gnat just på grund av den bristande planläggning, som vårt jordbruk enligt min mening i stort lider av. Det var alltså bristerna i fråga om planläggningen jag anmärkte på. Det kan enligt min mening icke vara rationellt att jordbruk, som äro mindre lämpade för sädesodling, allt fortfarande i mycket stor utsträckning användas härtill. Det kan inte heller vara riktigt att låta områden, som äro väl belägna och i övrigt lämpade för odling, brukas mindre intensivt eller t. o. m. Iigga obrukade, samtidigt som man fortsätter att bruka små jordbrukslägenheter uppe i skogsbygderna, som knappast kunna föda sin man. Åtskilligt brister på detta område, och det var på den punkten som kräver en översyn uppifrån med hänsynstagande till de större och bestående uppgifter, som för framtiden böra tilldelas vårt svenska jordbruk - jag satte in anmärkningarna. Men det var inte alls fråga om att anklaga de enskilda jordbrukarna för bristande intresse och vaksamhet.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes i enlighet med de yrkanden, som därunder framkommit, propositioner, först på bifall till vad utskottet i det under behandling varande utlåtandet hemställt samt vidare på godkännande av den vid utlåtandet avgivna reservationen; och förklarades den förra propositionen, som upprepades, vara med övervägande ja besvarad.
Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande nr 29, i anledning av väckta motioner oni vissa ändringar i lagen om semester.
Andra lagutskottet hade till behandling i ett sammanhang förehaft fem inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner. nämligen motionen i första kammaren nr 145 av herr Berg, Robert, och herr Gillström samt motionerna i andra kammaren nr 71 av herr Ericssorz i Sörsjön m. fl., nr 72 av herr Skoglund i Umeå m. fl., nr 77 av herr Gustafssoni Tenhult m. fl. och nr 235 av herrar Berg och Hermansson.
OI motionerna l: 145 och li: 23ö, vilka voro likalydande, hade - under framhallande av, blandannat, att vid semesterlagens tillämpning stora grupper arbetare visat sig icke kunna förvärva semester, enär intet formellt anställningsforhallande funnits mellan arbetaren och arbetsgivaren, samt att från lagenlig seinesterrätt utestä-ngdes betydande grupper arbetstagare inom vissa industrier, vilka arbetstagare årligen vore sysselsatta hos en och samma arbetsgivare men vilkas arbete vore av den natur- att det icke lämpligen kunde ut Ang. vissa ändringar i »fierfiesferlagen
