Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/254

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

65 Nr ls. Onsdagen den 13 maj 1942.

Ang. irissa ändringar-i senwsterlagen. (Fortsj) föras under viss del av året - hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville under beaktande av i motionerna anförda synpunkter till 1943 års riksdag inkomma med förslag i ämnet.

l motionen li: 71 hade yrkats, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående sådan omarbetning av nu gällande lag om semester, att därigenom bereddes ökade möjligheter för skogsarbetare och med dem likställda arbetare till erhållande av avlönad semester eller semesterersättning, samt att för riksdagen måtte skyndsammast framläggas de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

l motionen li: 72 hade föreslagits, att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl.

Matizt hemställa om utredning och förslag, varigenom skogsarbetarna-och med dem jämställda arbetargrupper, vilka genom den nuvarande semesterlagens bestämmelser vore utestängda från semesterrätt, kunde tillförsäkras sådan.

Motionen li: 77 utmynnade i en hemställan, att riksdagen måtte besluta om ändring av lagen om semester, så att arbetstagare, som innehaft anställning sedan minst 90 dagar, erliölle rätt till semester eller semesterersättning, samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om förnyad utredning av frågan om inrättandet av semesterkassor och att Kungl. Maj:t täcktes framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande utlåtandet på åberopade grunder hemställt,

A. att riksdagen, i anledning av motionerna l: 145, li: 71, li: 72, li: 77 och li: 235, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning av frågan om vidgad möjlighet för säsongarbetare att erhålla lagstadgad semesterrätt jämte de spörsmål, som kunde stå i samband därmed, samt för riksdagen framläggä det förslag, vartill utredningen kunde föranleda;

B. att motionerna l: 145, li: 71, li: 72 och li: 235, i den mån de icke kunde anses besvarade genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd; samt

C. att motionen li: 77, i den mån den icke blivit- besvarad genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade anmälts av herrar Tamm och Wiistrand samt fröken Andersson, vilka dock ej antytt sin mening.

Herr Tamm: Herr talman! När man på sin tid inom semestersakkunniga - alltså år 1936 - började utredningen, enad-es man från första början om att det blivande förslaget måste komma att vila på rekreationsprincipen, d. v. s. på behovet av och rätten till vila efter ett visst tröttande arbete. Dessutom måste man setill att denna rekreation möjlig-gjordes genom ekonomiskt stöd från arbetsgivarens sida under den beräknade vilotiden. Närmast till hands hade då legat att begränsa semesterrätten till helårsanställda. Längre sträckte sig heller icke kravet i den konvention som på sin tid utarbetades i Genève. Men en sådan regel bleve onekligen ur olika synpunkter något för stel och snäv. da det ju finnes människor som behöva vila och rekreation även om de inte oavbrutet arbetat i samma tjänst ett helt år.

l och med detta upprullades emellertid hela problemet om semesterrätten för säsóngarbetare eller periodiskt arbetande. främst då för dem som visserligen hade relativt stadigvarande arbete, men hos olika arbetsgivare. Huru långt man på det området skulle och borde sträcka sig och huru man skulle ordna det hela. var för de semestersakkunniga det allvarligaste problemet, som man hade att brottas med. Såsom semesterlagstiftningen till sist utformades. vågar