Onsdagen den 20 maj 1942. Nr 19. 13
Anslag till de allmänna läroverken m. m. (Forte) på något sätt orimligt att provisoriskt öka läroverkslärarnas undervisningstid med en timme. Utskottet säger detsamma: därigenom komma inga vådor att uppstå på något håll. Men så har utskottet liksom departementschefen stan nat vid den ståndpunkten att man på grund av arbetslösheten inte bör göra
någonting sådant tills vidare.
Nu ville jag gärna att man skulle ögonblickligen gå in för besparingsberedningens förnuftiga förslag, men eftersom ingen motion därom föreligger, vågar jag mig inte på ett yrkande i den riktningen, utan jag föreslår i stället att i motiveringen till utskottets utlåtande skulle uttalas att en timmes ökning av undervisningstiden för läroverkslärare bör genomföras nästa år. Detta skulle kunna ske utan att arbetslösheten ökade, helt enkelt genom att riksdagen återgår till det förnuftiga system som rådde före år 1940 i fråga om lärjungemaximum i högsta realskoleklassen och i fråga om uppdelning av nybörjarklasserna i språk så fort de omfatta mer än 24 elever.
Vad skulle resultatet härav bli? Genom undervisningsskyldighet/ens utsträckning med en timme, såsom besparingsberedningen föreslagit, skulle 88 lärare inbesparas vid läroverken och 33 vid de högre kommunala läroanstalterna. Hur många lärare yttterligare komma att behövas, om man återgår till 1937 års reform i fråga om lärjungemaximum och uppdelning av vissa klasser? Utgår man från siffrorna i proposition nr 154 vid 1940 års riksdag, skulle det bli 62 vid de högre allmänna läroverken och 44 vid de kommunala läroanstalterna. Det blir således ändå en besparing, även om man får antaga att några flera lärarplatser komma att tillsättas än fallet var år 1940, ty marginalen är så stor att man» kan vara säker på att den inte helt och hållet uppslukas av denna förändring. -
Jag är ledsen att jag i dag har behövt återigen besvära kammaren med en pedagogisk utredning, ehuru det naturligtvis kan betraktas såsom en något förmildrande omständighet att den förenas med sparsamhetsintresset Det som föl mig är hllvïldsakêll, det måste jag säga, fastän besparings-beredniiigen kanske inte tycker att det är det viktigaste, är emellertid det pedagogiska intresset. Vi behöva verkligen en så effektiv undervisning som möjligt vid våra skolor. J ag kan för resten också peka på hur departementschefen uttryckte si när han gick med på denna förhatliga försämring vid läroverken år 1940 ghan sade att han fann det beklagligt att han såg sig nödsakad föreslå att f i l året 1940/41 en tillfällig återgång skedde till de före läsåret 1937/38 ioärmiiiiât gällande bestämmelserna. Departementschefen trodde således att den där tråkigheten inte skulle räcka mer än ett år. Nu kommer den att räcka i tre år även enligt mitt förslag, och man vet inte hur länge den sedan kom tt bestå. Det beror ju på utvecklingen av förhållandena i världen M lider a har utsikt att nästa år kunna rätta till dessa tråkiga förhåll dm narfllan om undervisningen utan att det kommer att kosta staten ett öxilan fmli råga herr talman - ehuru jag inte gör mig alltför stora förho ni i yâ.. ellfülg - att det i grund och botten är en mycket blygsam anhålliannšagi häliiiivflraiiiiig Élållïeiïš 111% tåïfirlïflåïïšåïeåšififišnšfilšfffdtll if 131? esfwathn i övffeïs för undervisningen som det här är fråga om. i e Oc 1 Sa pass Stor forman
Herr Näsströ: E l t t t k ° - - . sedan skulle Öriigköldlådiilirs:tådsliä:ifåffariiårnliizilsifsi tiliiriååzizl 111111? eiihl; llett tiiar ar nasium. Sedan dess har skett t k a a e gymirygftkkmma Säga» att orfšišfåšlïk" Xff ifålråfvhåenïilfïftïiïåh låïåmrde
örs s ulle ha kommit i fråga Den 20 u i - - - som Sk-la -k, h - ., , J fl-1-?PDI1§S-en iitstallning 1 ÖrnO Sw Oc Jag hoppas att Sa manga SOTD H10Jl1gt saval fran skolöverstyrel
