14 Nr 19. Onsdagen den 20 maj 1942.
Aøzslag till de allmänna läroverkeøz m. m. (Forte) sen som av riksdagens ledamöter skola kunna på ort och ställe övertyga sig om stadens lämplighet för förläggning dit av ett läroverk.
Jag har ingenting särskilt att invanda mot att t. ex. Boden nu har fått sitt läroverk, men motiveringen därför är högst märklig. En mer eller mindre tillfällig anhopning av militär bör väl ändå inte vara ut-slagsgivande för vart ett läroverk skall förläggas. Västernorrlands län har blivit synnerligen vanlottat i vad det gäller gymnasier. Örnsköldsviksortens storartade utveckling framför allt under senare år bör vara en god anledning till att förlägga ett läroverk inom detta område, och detta särskilt som stadens samrealskola nu är en av landets allra största realskolor.
Jag hoppas att Kungl. Maj:t åtminstone till nästa års riksdag kommer med ett förslag om att förlägga ett gymnasium till Örnsköldsvik.
Häri instämde herr Söderkvist.
Herr Herlitz: Herr talman! Jag ber om ursäkt för att en utomstående ger sig in i skolväsendets labyrinter, men det är en reflexion- som jag ofta gjort vid behandlingen av skolfrågorna här i riksdagen, som jag vid detta tillfälle inte längre kan undertrycka.
Saken gäller den noggrannhet, den detaljrikedom med vilken man på skolväsendets område lägger sig i och bestämmer enskildheterna i skolorganisationen. Här föreligger på den punkt som jag ämnar beröra - sid. 11-16 i utskottets utlåtande och den därtill knutna res-ervationen av herr Holmdahl - en liten divergens mellan utskottet och Kungl. Maj:t, vars uppfattning har vunnit anslutning av herr Holmdahl. Utskottet och Kungl. Maj:t äro ense i själva den principiella uppfattningen - det gäller frågan om intagning av nya elever i läroverken - nämligen att det är önskvärt att på ett förnuftigt sätt begränsa intagningen i skolorna.. Skillnaden besticker sig bara däri att Kungl. Maj:t icke anser det nödvändigt att riksdagen på förhand fixerar antalet nybörjaravdelningar som skola inrättas vid skolorna, medan däremot statsutskottet ger sig in på en beräkning av den saken, en beräkning som tycks ha gjorts med den allra största ackuratess och med tillgång till ett märkligt fint statistiskt material, eftersom man har tilltrott sig att nu i år kunna fixera antalet nybörjaravdelningar till 535, medan uträkningarna i fjol gåvo resultatet 533.
Jag ifrågasätter huruvida det är en naturlig uppgift för riksdagen och riksdagens utskott att göra sådana uträkningar som naturligtvis icke kunna äga någon som helst säkerhet, och jag ifrågasätter huruvida det icke är en naturlig uppgift för Kungl Maj:t att med kännedom om antalet inträdessökande vid läroverken bestämma antalet nybörjaravdelningar på ett förnuftigt sätt.
Herr talman! Jag har vid åtskilliga tillfällen här i kammaren reagerat mot det förhållandet att Kungl. Maj:t efter min mening trängt sig in på områden som rimligtvis borde vara förbehållna åt riksdagens avgörande. Men med samma bestämdhet vill jag för min del reagera då man på andra områden fullföljer den svenska riksdagens ur viss synpunkt sämsta traditioner, bestående däri att man här sysselsätter sig med allehanda detaljspörsmål som rimligtvis borde vara förbehållna åt regeringsmakten. Jag kan icke komma ifrån den uppfattningen att riksdagen i sådana hänseenden är inne på en oriktig väg, och det är därför jag har velat taga upp saken. Jag kunde lika väl ha gjort det vid det tillfälle då här i kammaren utförligt diskuterades frågan huru- vida man i år skulle taga in nya seminarieelever i Kalmar, i Stockholm eller i Eaparanda. Denna fråga ligger till på samma sätt och föranleder samma re ex1on.
