Onsdagen den 20 maj 1942. Nr 19. 17
Anslag till de allmänna läroverken m. m. (Forts)
bära en av departementschefen själv såsom önskvärd funnen anordning vid läroverken genom upphävandet av 1940 års beslut samtidigt som ingen åtminstone nämnvärt ökad arbetslöshet skulle uppstå. bland läroverkslärama.
Det är således, herr talman, med något större tillförsikt jag fortfarande ber att få yrka bifall till min motiveringsreservation än jag nu även yrkar bifall till min reservation rörande hemställan.
Herr Engberg: Herr talman! Jag tänker inte ställa något yrkande, men det är ett par observationer, som jag inte kan underlåta att göra i anledning av det förevarande betänkandet. Till de vanligaste uppvaktningarna i ecklesiastikdepartementet höra onekligen deputationer från olika svenska städer med anhållan att få sina realskolor påbyggda med gymnasier. Emellertid var det uppenbart, att man inte kunde då och då framlägga förslag om inrättande av det ena gymnasiet efter det andra utan att i förväg kunna överblicka situationen. Därför igångsattes på sin tid en enmansutredning för planläggning och en lämplig fördelning av gymna-sierna i riket
Vid fördelningen är det en synpunkt, herr talman, som inte får förbises. Man får inte bara lägga den demografiska synpu-nkten, alltså frågan om folktätheten, till grund för fördelningen, utan man måste också taga hänsyn till den geografiska, och i det avseendet ställa sig förhållandena åtskilligt olika i skilda landsändar.
Jag var en smula förvånad över att statsutskottet helt plötsligt frikostigt ändrade departementschefens förslag beträffande Hässleholm utan att samtidigt visa någon förståelse att tala om för behovet av ökad tillgång till gymnasier i Norrland. Läget är nämligen det, att i en stad som Hässleholm rekryteras läroverkets elever som bekant till största delen av sådana som bo utanför staden. Men, mina herrar, eleverna från kringliggande orter behöva icke vara inackorderade i läroverksstaden. De komma varje dag mycket lätt till och från läroverket, medan det är ett stående tvång för dem på den norrländska landsbygden, som vilja ha sina barn i läroverk att hava dess-a inackorderade. Detta är den springande punkten, en vital fråga som enligt min menin riksdagen mäste taga upp för att skapa likställighet mellan läroverksstädå och landsbygd, när det gäller möjligheten för fattiga men begåvade barn tt få fullfölja sina studier. Därvidlag räcker det inte bara med n a nas? utan därvidlag måste den princip knäsättas* som vi ha uttryclït igšlïclilh ler, principen. Det tarvas inackorderingshjälp ffån statens sida åt notoriskteå: begavade ungdomar för att de skola få fullfölja sina studier Nu kunna i en läroverksstad fattiga föräldrar draga fram barnen till studentexame d f att dessa få bo hemma hela tiden. Men att med nu gällande riser bet ll, bartgt ett tusen kronor om året i inackorderingsavgifter för att ha ett b a a a verksstaden, det förstår var och en att det är få som kunna R:ltlatla allodärför blivit, att i regel läsbegåvade fattiga landsbygds oka i hefl k t ar icke kunna bo hemma, bli urståndsatta att studera vidaliej br Ocd Or, som inte i hemmet finns medel till inackorderingsavgiften ll-ah:r olï-att det ute i bygden att dagligen ta sig in till läroverksstaderi li] hg e Fn of bam de stora avstånden och de få kommunikationerna försvinnålcd lgeiï ar med
Jag återkommer därmed till den geografiska syn unllrltee lån 1 orrlapd. som verkställdes av statssekreterare Knös ådagaladlå tt nd (liliehlltrednlng nytt gymnasium i mellersta, nedre Norrlanil och h lg a tflet ovdes ett vilket här omnämnts, att det kunde förläggas, till Ö ankfitåm 1 (det Feshital-let lffët tungt vägande skäl förebragtes. Goda skäl ha olcllrssåoaxisfgrlit fill: vllket mi? lflggnnlng av gymnasiet inom länet. Uppenbart är emellertid (försvalil. mnâi:in
Forsta kammarens protokoll 1942. Nr 19, 2
