18 Nr 19. Onsdagen den 20 maj 1942.
Anslag till de allmänna läroverken m. m. (Fort/a) känner förhållandena i Norrland, att det är orimliga avstånd mellan de existerande gymnasierna utefter kusten. Vi ha ett ymnasium i Umeå, ett i Härnösand och ett i Sundsvall. Mellan Härnösand och grnsköldsvik är det cirka 12 mil, mellan Härnösand och Umeå är det 25 mil. Jag måste säga, att det är nödvändigt att man beaktar den geografiska synpunkten. Enligt min tanke kunde, på de skäl som departementschefen har anfört, frågan om Hässleholm, där förmånen för bygdebarnen att få bo hemma är allmän, kunnat få anstå då det är mycket mera trängande, att man skapar ett nytt gymnasium för Västernorrland.
Jag var verkligen förvånad när min ärade vän herr Oscar Olsson påstod, att ett gymnasium i Hässleholm var det nödvändigaste av allt. Med den nödvändigheten kunde intet annat tävla. Så fort det gäller att förlägga ett nytt gymnasium till Skåne, finner herr Olsson det nödvändigt, men om Norrland vill ha en geografiskt lämplig utökning av gymnasieorganis-ationen, då viftas det bort. Då är det inte fråga om nödvändighet längre.
Det är dessa synpunkter, herr talman, som jag har velat giva uttryck åt.
l detta anförande instämde herr Velander.
Herr Pauli: Herr -talman|! Jag tycker att min ärade vän herr Engberg formulerade sin syn på denna fråga litet väl skarpt med de ord, varmed han avslutade sitt anförande. Han tyckes anse, att statsutskottet genast är berett att falla till föga för önskemål om ett nytt gymnasium, för så vitt det föreslås ligga i Skåne, men slår dövörat till, om det-gäller att inrätta ett gymnasium i Norrland. Det är välbekant för alla som ha studerat utlåtandet, att utskottet vid detta tillfälle har föreslagit ett alldeles nytt gymnasium just i Norrland, nämligen i Boden. Dessutom finns sedan några år ett *gymnasium i Haparanda, vilket inte har så vidare stark tillströmning av elever. Jag vill också framhålla, att utskottet har yttrat sig mycket välvilligt angående inrättandet av ett gymnasium i Sollefteå, varom förslag väckts i en motion. Utskottet säger att det är övertygat om att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer utvecklingen- på detta område och därvid även beaktar de skäl, som anförts för att Sollefteå läroverk bör utbyggas med ett statligt gymnasum. Jag tror alltså inte att det är rättvist att anklaga statsutskottet för att ha anlagt några ensidigt sydsvenska synpunkter på denna fråga. Jag tycker att gracerna ha fördelats ganska väl därigenom att Boden fått ett nytt gymnasium och Hässleholm efter många år av ansträngningar att upprätthålla sitt kommunala gymnasium likaledes fått ettstatligt gymnasium.
Det är ju en ganska ringa s-killnad ekonomiskt sett mellan det förslag, som departementschefen har framlagt angående Hässleholm, och det motionsvis framförda förslag, som här förordas, eftersom departementschefen har funnit det motiverat att giva Hässleholm ett betydligt större anslag än hittills för upprätthållande av sitt kommunala gymnasium.
En synpunkt, som man inte kan undgå att beakta i sådana här sammanhang och som jag nyss något berörde, är vilka ansträngningar och uppoffringar vederbörande samhälle självt pålagt sig för att skaffa ungdomen i och omkring samhället högre skolundervisning. I det avseendet är Hässleholm ett av de samhällen som under den längsta tiden ha gjort sådana uppoffringar, en synpunkt som man inte skall lämna -ur räkningen. Däremot har det aldrig funnits något kommunalt gymnasium i Boden. Att utskottet likväl godtar Kungl. Maj:ts förslag beträffande Boden, beror på helt andra synpunkter än de insatser som kommunen själv har gjort. Jag behöver inte närmare utveckla dessa synpunkter. De sammanhänga i hög grad med rent militära åtgärder av välbekant natur, vilka samlat en mängd militärer och tjänstemän till Boden, och även med samhällets och det omgivande rekryteringsområdets tillväxt i övrigt.
