Onsdagen den 20 maj 1942. Nr 19. 19
Anslag till de allmänna läroverken m. m. (Forts.)
Beträffande Sollefteå kan det erinras om att där har man verkligen under en tid haft två klasser av ett gymnasium, vilka upprätthållits på kommunens bekostnad. Där har man alltså gjort vissa ansatser, fastän man för länge sedan tröttnat och upphört därmed.
Jag har velat erinra om detta för att ställa förhållandet mellan Hässleholm, Boden och Sollefteå i en belysning, som förefaller mig vara mera rättvis än vad som nys-s sades i den frågan.
Det är emellertid en ganska egendomlig situation som riksdagen befinner sig i, när den har att behandladetta utskottsutlåtande. Vi finna att intresset att tillgodose det ena eller andra samhället med ett statligt gymnasium som vanligt är det som samlar den största uppmärksamheten. Men det finnes en punkt i utlåtandet, där utskottet uttalar sin betänksamhet inför den starka ökningen av antalet »studenter och av elever vid våra rent teoretiska gymnasier. Utskottet önskar att man på olika sätt skall försöka komma till rätta med detta och föreslår såsom alternativ till den rent teoretiska undervisningen en praktisk utbildning och då närmast i form av praktiska gymnasielinjer. Men utskottet föreslår även andra åtgärder i avledande syfte. Detta erkännes numera allmänt som ett mycket oviktigt önskemål. Utskottet har anhållit hos departementsohefen, att den pagaende skolutredningen »skall i möjligaste mån beakta dessa synpunkter.
Här ha- vi alltså å ena sidan förslag, som bidraga att utvidga vår gymnasieorganisation; å andra sidan har utskottet tydligt uttalat och motiverat önskeiàiiååleltånâtt den inte skall utvidgas över hövan. Vi befinna oss faktiskt i ett
Detta rör även frågan om antalet nybörjaravdelningar vilken likaså beröres i utskottsutlåtandet och där utskottet har enat sig ,om en ståndpunkt mot vilken dock herr Holmdahl reserverat sig. Jag vill säga några ord oiri den saken.
Ökningen av antalet nybörjarklasser faller enligt vad undersökningar för de senaste åren ha visat, icke i någon- nämnvärd grad på, gymnasiema, utan väsentligen på skolans nybörjarstadium. Det är alltså huvudsakligen antalet nybörjaravdelningar i realskolan, som det är fråga om. Inom utskotttet har man enat sig om en viss gräns för nästa år beträffande antalet n börarklasser, vilken liksom i fjol satts vid 525 men nu med en marginal så ytterligare 10. Utskottet har nämligen föreslagit en mindre utvid ninp t vad i fjol beslutades om den gräns till vilken man skall kunna ä. då lizoïer skilda omständigheter därtill föranleda. Detta förslag är resâltatates sarkompromiss, som träffats redan inom vederbörande avdelnin et liçivttetil För min del hade jag inte haft någonting emot - det vill a ö g:irfuukâ o e att biträda departementsohefens förslag att ingen siffiagsgull fort fyll- men att behovet *W 11378» avdelningar i vårje särskilt fall skull e ads ska äs, en mycket noggrann prövning. Jag tror att det hade kunnat a e:n er es as en fullt tillfredsställande utväg. Men då vi inte kunde nå eniclielt gräl; lgasom på annat sätt än genom att fastställa en bestämd gräns ha v fg e du tslpttet ligast att i allt fall sätta gränsen så pass nära det ant 1 d lurim e ampskolöverstyrelsen beräknats för året nämligen 540 J: at, e ndggiëii, som av lhblralâtillren innebär ganska liten skillnad, vare sig rikgsdaiåån:lntiårgeei-tthâši elloårmutašklcsttêâsseššflaštligši, vilken innefattar bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
en trede stora frå ° - - - Olsson har-ltagit upp išflånßfllïlšlsëlgzašiiïšnaï tågrrlistgoringsåid, vilken herr psoar förenat sig om ett gemensamt uttalande och dettagarš utskoptey 1 ov-ngt dagsuttalande ut på att man särskqt ,d h a gar i soom fjolårets riks. 1 me Syn till den radande arbetslös
