20 Nr 19. Onsdagen den 20 maj 1942.
Éinslag till de allmänna läroverken m. m. (Forts) heten bland läraraspiranter och extralärare inte velat nu ifrågasätta någon ytterligare förlängning av tjänstgöringstiden. i
Jag ber att få framhålla, att medeltjänstgöringstiden har reglerats två gånger under de senaste åren. Den första gången var år 1937, då en permanent höjning fastställdes 1 samband med en lönereglering. Andra gången var år 1940, då en provisorisk höjning företogs, liksom föregående gång med en halvtimme i veckan. Denna höjning förklarades vara en ren kristidsåtgärd. Om frågan angående en ny permanent höjning av medeltjänstgöringstidens längd på nytt skall väckas, bör detta tydligen ske blott i sammanhang med en eventuell ny lönereglering såsom skedde år 1937.
- Herr Oscar Olsson har på ett något egendomligt sätt sammankopplat å ena sidan -besparingsberedningens förslag att klämma till med en hel timmes höjnmg i veckan - alltså lika mycket som den sammanlagda höjningen från åren 1937 och 1940 - och å andra sidan en helt annan fråga, som inte har med iden nyssnämnda att göra, nämligen avdelningarnas storlek dels i realskolans avslutningsklass och dels i vissa språkämnen. Det förslaget tycker jag inte att man har anledning att mera ingående diskutera. Det har karaktären av ett hugskott utan någon verkligt saklig motivering. Jag önskar lika mycket som herr Oscar Olsson, att vi skola komma tillbaka till den anordning som existerade några få år, då man kunde ha ett mindre elevantal dels i realskolans avslutningsklass och dels i sådana klasser, där man börjar med ett nytt språk. Men det är knappast rimligt att koppla ihop den saken med frågan om tjänstgöringstidens längd, inte heller att nu upphäva ett nyligen av rik-s- dagen fattat beslut om avdelningarnas storlek, eftersom kristiden fortfarande erbjuder samma svårigheter som då -beslutet fattades. Jag tror inte herr Oscar Olsson själv har några större förhoppningar om att kammaren skall gå med på att så kraftigt öka tjän-stgöringstiden som han föreslagit, vilket avstyrkts av skolöverstyrelsen och icke föreslagits av Kungl Maj:t.
Med dessa ord, herr talman, har jag velat ytterligare motivera den hemställan om bifall till utskottets utlåtande, som redan har framställts av en annan ledamot av utskottet. Jag ber likaså, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr statsrådet Bagge: Herr talman! Jag kan vitsorda den erfarenhet, som min företrädare i ämbetet har gjort angående mängden av ansökningar och deputationer från olika orter rörande inrättandet av gymnasier. Den erfarenheten gäller alltjämt i allra högsta grad, och jag är helt ense med honom, att det inte går för sig att inrätta ett gymnasium här och ett där, utan man måste ha en ordentlig plan för hur det skall ske. Jag har också den uppfattningen, att den utredning som statssekreterare Knös gjort i frågan är värdefull och att den kan läggas till grund för vidare arbete på att få fram en dylik plan. Skolutrediiingens arbete kommer emellertid att i flera avseenden påverka fragan, och jag kan så mycket hellre instämma i vad herr Engberg sade både om den lämpligare fördelningen på olika landsdelar av gymnasier och oi-n- förhållandet mellan landsbygd och städer, då det gäller att förbättra möjligheterna för landsbygdens barn att få högre utbildning, som detta är en av huvudpunkterna i de direktiv som jag framlagt för skolutredningen.
l avvaktan på skolutredningens förslag kan man ej vidta annat än alldeles omedelbart nödvändiga åtgärder på detta område. Jag har därför följt den principen, att jag för närvarande inte föreslår inrättandet av gymnasier med mindre förhållandena blivit sådana, att jag inte ens för ögonblicket anser m-18 kunna låta saken bero. I övrigt väntar jag, till dess jag kan få tillgång till en plan, och jag hoppas att den tiden inte skall vara alltför avlägsen. Till
