Onsdagen den 20 maj 1942. Nr 19. 21
linslag till de allmänna läroverken m. m. (Forte) dess säger jag nej till alla dem som komma till mig, utom i sådana fall som av särskilda orsaker blivit omedelbart trängande.
Det är därför inte alls något besynnerligt, vilket herr Oscar Olsson trodde, i att jag beträffande Boden frångått den sakkunniges utredning. Det har berott på att sedan han avlämnade sitt betänkande sådana förhållanden inträffat, som gjort det alldeles nödvändigt att omedelbart ta upp saken. Dessa ändrade förhållanden sammanhänga med de stora militära förläggningarna i Boden. Det är inte heller så, som herr Olsson sade, att jag velat gå till mötes statstjänarintressen eller dylikt. Jag har inte alls sett saken så, utan det är fråga om det rent faktiska förhållandet, att en ort på grund av de stora förändringarna i vårt försvarsväsen för närvarande fått ett väsentligt tillskott av sådana befolkningsklasser - det må vara vilka som helst - vilka i stor utsträckning skicka sina bam till läroverk. Jag måste ta hänsyn till ett sådant faktiskt förhållande, det kan jag inte komma ifrån. Jag har fått den uppfattningen, att det inte går att ytterligare anstränga Luleå-gymnasiet. Det kan gå till nöds, så som det är för närvarande, men det gymnasiet kan inte mottaga någon ytterligare översvämning från Boden. Jag har därför måst lägga fram förslag om inrättande av ett gymnasium i Boden. Det är så det i all enkelhet förhåller sig.
Vad så beträffar Hässleholm, låg saken så till, att vederbörande kommun i många år hållit ett gymnasium, vilket, såsom det redan sagts i debatten, i stor utsträckning också besökes av bam från kringliggande orter. Jag har fått det intrycket, att det inte varit tomt hot, när vederbörande sagt, att de inte kunde hålla på längre utan vore tvungna att lägga ned gymnasiet, om de inte finge hjälp, helst genom att det förstatligades. För att klara mig ur detta dilemma, föreslog jag, att statsbidraget i hög grad skulle höjas, då jag ansåg, att skolan skulle -kunna reda sig med detta. Jag föreställer mig emellertid, att om man ger kommunen ett så stort statsbidrag som jag föreslagit, kommer det att förr eller senare leda till att gymnasiet förstatligas. Jag sk-all därför inte ta det alltför hårt, om kammaren följer utskottet på den punkten. Jag tror emellertid alltjämt, att mitt förslag är mera praktiskt och förståndigt.
Sedan skall jag be att få säga några ord med anledning av vad herr Pauli yttrade angående antalet nybörjaravdelningar och utskottets uttalande om nödvändigheten att finna vägar för att avleda översvämningen, kan jag gott säga, av elever vid våra läroverk. Jag kan desto hellre helt och hållet acceptera det uttalande, som utskottet har gjort, eftersom det, nästan ordagrant är vad jag själv skrivit i direktiven till skolutredningen. J ag är alltså redan inne på den bogen. Men om utskottet tänkt sig - det vet jag ju inte - att man skall kunna råda bot på den alltför stora tillströmningen till våra läroverk genom att inskränka på antalet platser där, så att endast en mindre del av de föräldrar som vilja ha in sina barn i läroverk kunna få det, tror jag att det är en felaktig väg. Jag tror inte att man kan komma fram på den vägen. Jag tror inte att genom ett sådant tillvägagångssätt det blir de mest studiebegåvade barnen som komma in vid läroverken, vilket man på sina håll tycks anse. Jag øtror att det snarare blir tvärtom. Det blir de föräldrar, vilka ha rad eller tålamod nog- att vilja stoppa sina barn fulla med de kunskaper, som behövas för att de vid inträdesprovet skola få tillräckligt höga betyg, som få in sina barn vid läroverken. Dessa barn behöva sannerligen inte vara de mest studiebegavade barnen. Jag tror ej heller, att denna utväg kommer att visa sig möjlig, ty föräldrarna här i landet komma inte att finna sig i ett sådant tillstånd.
J ag har till nybörjaravdelningarna icke velat ge större anslag än som varit
