34 NI 10. Onsdagen den 90 maj 1942.
Ang. Iämnat understöd åt tidskriften Friskt Folk. (Forte) järnvägars rörelse, icke utan riksdagens hörande få. användas annat än till järnvägarnns drift och underhåll. Det är en omdömesfråga vad som skall anses ligga i detta. Inom denna ram kan i varje fall Kungl. Maj:t själwmeddela varjehanda föreskrifter och fatta beslut av skilda slag. I enlighet därmed har också Kungl. Maj:t såsom herr statsrådet meddelade, vid flera tillfällen givit anslag till hälsovårdande ändamål samt till välfärdsanordningar. Det finnes även bestämmelser i instruktionerna om att verken få göra detta på egen hand.
Herr statsrådet frågade, och jag vill minnas att en annan talare upprepade denna fråga, om det är meningen att riksdagen skall hindra sådana föranstaltningar. Nej, visst inte. Jag för min del finner också, att omsorgerom personalens hälsa och vad man i övrigt kallar för välfärdsanordningar få anses intill en viss gräns falla inom ramen för det vi kalla drift och underhåll av järnvägarna.. Det gäller endast att utröna, huruvida de nu vidtagna åtgärderna verkligen kunna pressas in uti den ramen. Men därvidlag får man enligt min mening vara gan-ska nogräknad.
Här har hela tiden argumenterat-s som om dessa 80,000 kronor till subvention av prenumerationen verkligen vore en åtgärd till minskande av sjukvårdskostnaderna, till förbättrande av hälsotillståndet inom respektive verk. Men låt oss tänka efter ett ögonblick, huruvida man verkligen på allvar kan göra detta gällande. År det någon som tror att dessa pengar komma igen i form av minskade sjukvårdskostnader? Det kunna vi väl ändå inte på allvar tro. Detta har för utskottet varit den viktiga utgångspunkten för dess resonemang.
Man har också, som sagt, pekat på att detta kan rubriceras såsom en välfärdsanordning. Man anlägger väl då den synpunkten att det kan vara rimligt, att staten i viss omfattning sörjer för sina anställdas förströelse. Men då uppställer sig frågan, huruvida detta skäligen bör göras genom att just denna enda tidskrift s-ättes i händerna på personalen.
Jag har känt ett behov att med dessa ord ge uttryck för hur jag för min del har sett den konstitutionella sidan av saken.
Herr Wagnsson: Herr talman! Jag har, så vitt jag nu kan minnas, aldrig tidigare deltagit i någon diskussion som gällt dechargememorialet och skulle inte heller gjort det vid detta tillfälle, om icke vissa inlägg i debatten hade föranlett mig att säga ett par ord.
Som ledamöterna i kammaren väl känna till, beviljar riksdagen årligen anslag att fördelas till olika tidskrifter. Dessa anslag ha under de senaste åren på grund av de allmänna besparingssträvandena nedsatts, och detta har i sin ordning medfört att vissa gamla tidskrifter av stort värde, vetenskapliga och populärvetenskapliga, fått se sina anslag beskurna. Nog måste det under sådana förhållanden te sig högst egendomligt, att Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande på detta sätt ger en subvention - ty som subvention- betraktar jag det understöd i fråga om prenumerationsavgifter, som tidskriften erhållit - på inte mindre än 80,000 kronor vid startandet av en alldeles ny tidskrift, låt vara att den säkert är värdefull och även» förtjänar ett understöd.
Jag har inte kunnat underlåta att ge uttryck åt denna uppfattning och vill för min del därför helt ansluta mig till de synpunkter som konstitutionsutskottet uttalat i förevarande punkt.
Herr statsrådet Andersson: Något meningsutbyte mellan den föregående ärade talaren och mig på denna punkt kan inte gärna komma i fråga, därför att vi se detta anslag från skilda utgångspunkter. Han betraktar anslaget som ett iinderstöd till tidskriften. Jag har i mitt första anförande förklarat mig
