36 Nr 19. Onsdagen den 20 maj 1942.
Ang. ^^^^ *°*^* t f: förfaringssätt att redogöra för vissa rege . -
åtgärder. (Forts.) rings
Ekdahl ansett tillräckliga skäl icke föreligga för den av utskottet gjorda omförmälan.
Herr Engberg: Herr talman! Jag har begärt ordet för att uttala mina betänkligheter gentemot den nya konstitutionella praxis, som har inletts, genom att man uppdelat dechargebetänkandet dels i anmälningar enligt § 107, dels i omförmälanden. Det är om denna sista sak jag vill tala något.
År 1880 hade konstitutionsutskottet gjort dylik omförmälan utan åberopande av § 107. Vad skedde då? J o, i denna kammare reagerade man och beslöt att lägga punkten till handlingarna med ogillande av utskottets förfaringssätt att avgiva redogörelse för vissa. rcgeringsåtgärder utan anmärkning enligt § 107 regeringsformen. Det var år 1880.
År 1898 tog konstitutionsutskottet ett initiativ och föreslog sådan ändring i § 107, att vägen för att göra omförmälanden utan åßberopande av § 107 skulle öppnas. Vad skedde då? Andra kammaren biföll konstitutionsutskottets förslag, denna kammare avslog det och vidblev sin ståndpunkt.
r 1924 väckte jag i andra kammaren en motion, där jag tog upp konstitutionsutskottets tankegång från 1898 och hemställde om sådan ändring, att man skulle kunna göra omförmälanden. Båda kamrarna avslogo så gott som enhälligt motionen. Den var tillkommen för att utröna, huruvida riksdagen vore villig att legalisera den av 1898 års konstitutionsutskott anvisade vägen. Svaret var ingalunda tveksamt, ty båda kamrarna sade med sitt beslut ifrån, att denna väg icke bör beträdas.
Detta är alltså bakgrunden, mina herrar. Nog måste jag, när jag läser ige -nom konstitutionsutskottets betänkande i år, göra följande reflexion: Varför
gör man en gradskillnad emellan dessa anmärkningar? Ty meningen är väl, att det skall vara en lindrigare smäll, som man ger under denna avdelning C, än den, som man ger under den första avdelningen. Där statuerar man ett exempel enligt § 107, men här viskar man fram en omförmälan utan att åberopa § 107
Jag måste, herr talman, säga, att jag betraktar denna praxis såsom betänklig och inledd på sidan om ännu gällande grundlags anda och mening. Ty varje anmärkning, som skall framställas, skall framställas enligt § 107. Man skall inte utan vidtagen grundlagsändring försöka med sådana här nyhetelrš ikring och på sidan av den gällande grundlagen. Det leder så småningom till aos.
Vad ha vi nu fått bevittna? J o, vi ha fått bevittna, att vid sidan av redovisade avslagna anmärkningsyrkanden ha vi också fått reservationsvis framförda omförmälanden. Här har nämligen herr Sefve i betänkandet anmält, att en av honompåyrkad omförmälan inte vunnit gehör. Den föres därför fram reservationsvis. Jag befarar storligen, herr talman, att .konstitutionsutskottets dechargeförfarande så småningom kommer att bli en enda trasmatta, om man fortsätter på dessa vägar.
Jag sade redan i fjol ifrån, att de avslagna anmärkningsyrkandena inte skola redovisas, ty det är endast utskottet och inte Andersson, Pettersson och Lundström som enskilda medlemmar av utskottet, som har grundlagsenlig rätt att göra anmärkningar. Men varför jag tagit till orda i år är inte bara för att understryka synpunkten från i fjol om de avslagna anmärkningsyrkandena, utan det är för att bestämt säga ifrån, att jag icke kan vara med om och ta ansvaret för den praxis, som konstitutionsutskottet här har inlett med sina »omförmälandexm utan åberopande av § 107.
Därför tillåter jag mig, herr talman, att upprepa såsom mitt yrkande i dag
