40 Nr 20. Onsdagen den 27 maj 1942.
Ang. åtgärder för L ^ J ,,r J ^*^^^ främjande m. m. (Forts)
Herr Nilsson i Landeryd förklarade bland annat, att ingenting har åtgjorts för att få denna sak ordnad. Jag skulle nog önska att få en närmare förklaring på vad det är man vill ha åtgjort. Att byggnadskostnaderna äro för höga veta alla;- jag vet inte om det egentligen finns någon i denna kammare som vill bestrida, att byggnadskostnaderna äro onormalt höga. Man kan möjligen 1 någon mån tvista om varpå det beror. Att det för närvarande i högre grad beror på matenalkostnaderna än arbetslönerna är väl också ganska ostridigt. Man kan i varje fall konstatera, att byggnadskostnaderna äro för höga. Då är frågan, vad man skall göra åt detta.
Reservanterna tala både om ackordspriser och materialkostnader. Vad materialprisern-a beträffar, äro de underkastade priskontroll. Det gäller kanske inte varenda vara, men i det stora hela äro de underkastade kontroll. Det är mig mycket svårt att förstå, vad man därutöver skall kunna åstadkomma, om man inte vill utsträcka subventionsväsendet, låt mig säga genom att ordna en statlig inköpscentral för byggnadsmaterial. Denna central skulle då köpa material till marknadspriser, men sälja det med stora rabatter och stor-a förluster till åtminstone jordbrukarna - andra äro väl i detta sammanhang knappast ifrågasatte.. Det finns, såvitt jag förstår, ingen annan metod, varigenom man skulle kunna väsentligt sänka materialpriserna.
Vad arbetslönerna beträffar, har man mig veterligt bara två metoder att välja mellan. Den ena metoden är att förhandla sig fram, vilket man försökte i fjol och vilket man upprepade på hösten samma år utan att nå något resultat. För närvarande arbetar med detta en kommitté, som jag ingalunda vill klandra därför att den icke har kunnat slutföra sitt arbete på. den från begynnelsen fastställda tiden, ty i själva verket är det ett arbete som, jag höll på att säga, är ytterligt besvärligt, inte minst därför - det ha vi fått vittnesbörd om i denna debatt - att parterna inte ens kunna komma överens om fakta, d. v. s. om vad som betalas för en arbetsdetalj ute i bygderna. Den som skall av så motstridiga uppgifter allenast klargöra vad som är sanning och inte en tendentiös uppgift från den ena eller andra sidan, har ett arbete som åtminstone inte jag, och jag förmodar ingen annan heller, mi-ssunnlar honom. Att arbetet kan draga ut på tiden ligger i saken-s natur, men jag väntar i alla fall inom de närmaste dagarna resultatet av kommitténs arbete. Meningen med denna kommitté har ju varit att klargöra faktiska förhållanden, så att man skall slippa, låt oss säga sådana stridigheter, som: mellan herr Andersson i Bussjö och herr Strand, och en mängd andra motstridiga uppgifter. Att direkt felaktiga uppgifter t. ex. Iämnades från byggnadskostnadssakkunniga, är ett faktum. Det förhåller sig så. Sedan man alltså fastslagit vad som är sanning, skulle kommittén på basis av fakta ånyo söka sig fram på förhandlingsvägen.
Jag vill fästa uppmärksamheten på att socialministern icke är ledare vare sig av byggn-adsfackens samorganisation eller av något av bygenadsfackens specialförbund. .Det är inte jag och inte någon annan regeringsledamot heller som skall sätta sig till förhandlingsbordet för att föra talan för byggnadsarbetarna, utan det är byggnadsarbetarna själva och deras motpart på arbetsmarknaden, som skola komma överens, om man skall använda normalaø förhandlingsmetoder. Hittills har det inte gått, och jag vågar ingenting spa om hur det kan komma att gå. -
Om det inte går att komma fram förhandlingsvägen, kommer jag med en fråga, liknande den herr Strand framställde: vad mena reservanterna,- att vi då skola göra? Man kan ha den meningen, att det är bättre, att man till dess nya avckqrdsprislistor ha blivit fastställda, arbetar på. timlön an på ackord atm-instone vad ekonomibyggnader beträffar. Man kan ha den meningen. att
