Onsdagen den 27 maj 1942, Nr 20. 41
Ang. åtgärder för bostadsproduktianens främjande m. m.. (Eorts) man inte anser monopoliseringssträvandena från byggnadsarbetarnas sida vara riktiga. Men det är en sak att ha en sådan mening och en annan sak.-med vilka mått och steg man skall genomdriva den. Vill man inte gå förhandling-s- vägen, vet jag ingen annan möjlighet än lagstiftningsvägen. Det finns endast de tvä alternativen att välja på.
När det gäller lagstiftningsvägen, undrar jag om inte även de mest entusiastiska skulle komma att hesitera en smula. Jag vill erinra herrarna om att åtminstone under ett parårtionden, för att inte säga en hel inansålder ha lagstiftningsåtgärder berörande arbetsmarknaden tillhört det, som har upprivit de värsta inrikespolitiska striderna. Jag är inte säker på att tidpunkten är lämplig att taga upp frågan från sådana utgångspunkter.
Det är i varje fall önskvärt, att man får veta litet mer om vilka de verkliga tankarna äro bakom reservationen. Jag kan ju inte tro, att man men-ar att vi inte skola få lov att på det sätt, som är föreslaget i propositionen och som statsutskottet förordar, söka avhjälpa en hotande bostadsbrist, förrän villkoret att ett avtal skall föreligga är uppfyllt. Skall det villkoret uppfyllas, innan man får lov att taga i bruk -de belopp, som nu skola anslås, då kan var och en räkna ut, att vi komma att få en katastrofal bostadsbrist till den 1 oktober innevarande år litet varstans i landet.
Jag tror inte ens att det skulle hjälpa, om vi avstode från all hyresreglering eller om vi följde herr Lindblom och läte hyresmarknaden åtminstone till vissa delar vara fri, därför att hyrorna i nybyggda hus skulle då bli så pass höga i förhållande till den gamla hyresnivån, att jag tvivlar på att några förtänksamma byggherrar skulle vilja bygga under sådana förhållanden. Jag tror visst och sant, att om man vill uppmuntra en alldeles oreglerad och Oorganiserad spekulationsbyggnadsverksamhet från sådana byggherrars sida, som ingenting ha att förlora eller egentligen inte bry sig om någonting, om man med andra ord vill uppmuntra en ännu längre gående desorganisation av byggnadsverksamheten, då kan det möjligen tänkas, att en del bostäder bli byggda, men i alla fall inte i tillräcklig mängd. Men det kan knappast vara önskvärt, att man ordnar förhållandena på det sättet, att folk, som verkligen ser sig för på detta område, avstår från att bygga, under det att personer, som äro myclfiefiölitet nogräknade, skola sörja för åstadkommandet av de bostäder som vi
e va.
Jag har alltså svårt att inse, vad reservationen egentligen kan ha med det föreliggande ärendet att göra, om reservationen nämligen bara avser landsbygden. Om den däremot avser landet i dess helhet, är den efter min uppfattning ytterst farlig, ty då omkullkastar den ju den bostadspolitik, som Kungl. Maj:t och statsutskottet ha tänkt sig.
Jag har, herr talman, inte kunnat underlåta att göra dessa randanniärkningar dels till diskussionen och dels till reservationeii, därför att det är ytterst oangenämtför dein,- som skola i fortsättningen syssla med dessa angelägenheter, att befinna sig i alltför stor oklarhet om vad ett beslut verkligen innebär.
Överläggningen blev nu för en stund avbruten för att begärt tillfälle skulle beredas herr statsrådet Rosander att avlämna en kungl. proposition,
- Herr statsrådet Rosander avlämnade Kungl. Maj:ts proposition nr 304. med forslag till lag om bestridande av kostnaderna för domsagas kansli, m. m.
