Ang. åtgärder /ór bostadsprodulctiorzerzs främjande- m. m.
( Forte.)
42 Nr 20. Onsdagen den 27 maj 1942.
Fortsattes överläggningen angående statsutskottets utlåtande nr 125.
Herr Linderot: Herr talman! Efter socialministerns anförande kanske inte mycket behöver tilläggas, men jag har begärt ordet för att belysa tre delfrågor, som från mitt parti-s sida motionsledes ha framförts.
Emellertid vill jag inledningsvis något beröra den underordnade fråga, som här gjorts till huvudfråga, nämligen frågan om arbetslönerna för utförande av byggnationer på landsbygden. Herr Strand h-ar redan angivit de synpunkter som från de fackligt organiserade arbetarnas sida äro att anföra på detta problem, och herr Strand har ju också angivit, att han såväl som fackligt organiserade arbetare i allmänhet till fullo förstår, att det för jordbrukarna föreligger åtskilliga svårigheter av ekonomisk art att bemästra i nuvarande tider. Diskussionen rör sig således i detta fall icke om att en part i saken skulle vara oförstående för jordbrukarnas svårigheter och att den andra parten ville bibringa vederbörande den rätta förståelsen. Nej, diskussionen rör faktiskt olika betraktelsesätt beträffande vad som är det väsentliga, då det gäller att lindra svårigheterna för jordbrukarna. Herr Nilsson i Laiiderywl sade i sitt anförande i förbigående, som om det var en:mycket oväsentlig sak, att det skulle vara tacknämligt, om man också kunde nedbringa in-aterialkostnaderna något. Jag vill därför anföra ett par siffror för att belysa vad som i själva verket är huvudfrågan beträffande kostnaderna för landsbygdens byggnationer.
När arbetslönerna sedan krigsåret 1939 och tills nu ha. stigit med 5.8 procent, ha materialkostnaderna stigit med 44.4 procent. Redan detta anger vart man huvudsakligen har att rikta uppmärksamheten, för den händelse man verkligen vill ekonomiskt underlätta för jordbrukarna att utföra byggnationer för jordbrukets behov.
Cement, som ju är ett viktigt byggnadsmaterial, har under krigsåren stigit i pris med 60 procent. Man skyller därvidlag på ökade bränslekostnader och annat. Det är mycket möjligt att det föreligger sådana orsaker till de ökade cementpriserna, men det märkliga är att under denna tid kunna de, som producera cement, ök-a sina vinster i synnerligen snabbt tempo. Om herrarna se på två sådana huvudproducenter i landet av cement som Höganäs och Skånska cementaktiebolaget, skola herrarna finna, att dessa två företag ha ök-at sin utdelning från 6,240,Û00 kronor år 1938 till 10,600,000 kronor år 1941. Medan cementpriserna stego med 60 procent, lyckades de båda företagen öka sin utdelade vinst med cirka 70 procent. Skulle det icke kunna tänkas, att man tog sikte på dessa siffror, när man talar om de ekonomiska svårigheterna vid byggnationer på landsbygden?
Eller tag armeringsjärn, som uppvisar en pri-sstegring med 77 procent. Nu kan man invända att man vid landsbygdens byggnationer i huvudsak arbetar med trä som.material. Men det är väl ändå tämligen klart. att både cement och armeringsjärn utgör-a väsentliga beståndsdelar i den sammanlagda byggnationen även på landsbygden. Det är intressant att titta på bruksföretagens och järnverkens vinster. Nu kan det invändas att vad som där produceras för byggnadsindustriens behov, bara är en ringa del av järnbrukens och metallföretagens produktion. Men om vi ta vinstsiffrorna från sex av våra större bruksföretag och metallverk under denna tid, visar det sig, att år 01938 redovisades en sammanlagd utdelad vinst av 30 miljoner kronor och ar 1941 46 miljoner kronor, d. v. s. drygt 50 procent stegring a-v vinsten. o - -
Herr Nilsson i Landeryd skulle ha anledning att inte bara sa där i" förbigående tala om att det kunde vara lämpligt och tacknämligt att också -upp- märksamrna de stegrade materialkostnaderna, men liksom reservanterna i övrigt inriktade han sin uppmärksamhet huvudsakligen på arbetslönerna. Jag
