Onsdagen den 27 maj 1942. Nr 20. 43
Ang. åtgärder för bostadsproduktiunens främjande m. m.. (Forts.) har icke anledning att här äterupprepa vad herr Strand i det stycket redan har anfört, utan jag ville endast ha ytterligare berikat debatten genom att rikta uppmärksamheten på företagarvinsterna inom byggnadsindustrien.
Jag undrar, om inte också herr Andersson i Bussjö skulle ha nytta av att granska den sidan av problemet litet närmare. Herr Andersson i Bussjö framhöll här med riktigt patos såsom en ofrånkomlig nödvändighet att reglera byggnadsarbetarnas löner i enlighet med av reservanterna antydda synpunkter. Jag måste då säga att jag inte kan förstå, varför herr Andersson i Bussjö därefter yrkade bifall till utskottets förslag. Efter att ha nedlagt hela sin själ i att argumentera för reservationen, slutade han med att yrka bifall till utskottets förslag. Jag undrar, om inte bakom detta. döljer sig hos herr Andersson i Bussjö ett litet tvivel innerst inne i själen, huruvida det är alldeles berättigat att härvidlag rikta huvudangreppen mot byggnadsarbetarna. Jag hoppas att det är så. Då. kommer kanske herr Andersson i Bussjö en annan gång icke latt bidraga till ovederhäftiga angrepp mot byggnadsarbetarna vilket han tyvärr har gjort genom sitt uppträdande vid ett tidigare tillfälle liksom genom sitt anförande här i dag. Den ståndpunkt herr Andersson i Bussjö här har företrätt är icke sakligt motiverad. Herr Andersson har naturligtvis såsom socialdemokratisk riksdagsman rätt att inta vilken ståndpunkt han vill. Det har ju varje ledamot av kammaren. Men ser man sakligt på denna fråga, synes mig verkligen reservanternas ståndpunkt ytterst svag.
Emellertid, herr talman, ligger detta utanför vad jag egentligen begärde ordet för att säga. Jag liar inte alls velat framställa mig såsom expert på byggnadsfrågor. Men jag ville ändå begagna tillfället att rikta uppmärksamheten på vad som ligger 1 öppen dag för varje människa, om man blott för ett ögonblick -vill ta hänsyn till Sveriges offentliga statistik. I övrigt ha de fackligt organiserade arbetarna i detta fall så goda talesmän, att jag för min del givetvis icke behöver ytterligare orda om ackordspriser och timlöner etc.
l fråga om prissättningen på byggnadsmaterial ha vi emellertid i riksdagen väckt en motion, nr 314 i andra kammaren, där vi ha föreslagit en skyndsam utredning av omständigheterna kring dessa stora prisstegringar, vilken skulle ägna särskild uppmärksamhet åt den roll sammanslutningarna mellan leverantörer, distributörer och entreprenörer samt kartellbildningarna inom byggnads- och byggnadsämnesindustrien spela vid fördyringarna. Utskottet har till detta sagt, att man redan vid fjolårets riksdag uttalat angelägenheten av en noggrann övervakning av prissättningen å byggnadsmaterial och utskottet förutsätter ju, att därmed är allting bra. De siffror jag här anföit om prisstegringarna och företagarvinsterna borde emellertid närmast ha givit statsutskottet anledning att bifalla ykandet i vår motion, därest utskottet haft tid att nå ot mera ingående syssla med detta spörsmål. Det är absolut inte så att priskäntrollen är tillräcklig på detta område. Vore den tillräcklig kan jag nämli en icke tänka mig att den prisutveckling, som jag här något belyst skullegha kunnat äga rum. "
Den andra delfråga i detta problemkomplex, i vilken vi ha väckt motion rör i högre grad själva huvudfrågan, nämligen bostads-försörjningen Social, ministern har i sitt anförande här i dag angivit denna såsom varande d - faktiska huvudfråga, för vilken regeringen har trätt in. i en
l fjolårets riksdagsbeslut ställde statsmakterna som bekant på tämli en generösa villkor medel till förfogande för att åstadkomma en önskv dgb stadsproduktion. Trots detta har, såsom vi alla veta utvecklin en karbl 91: den åsyftade. Bostadsmarknaden visar tvärtom ettisämre tillštåndc lâfllânttln fåšårråïgfsåfisfi":ïtsaïe i: ska e
DP a is rent e nis a svårigheter, Vem ar det egent
