Onsdagen den 27 maj 1942. Ni 20. 45
Ana. åtgärder för bostadspmduktionens frä-nziande m. fm. (lfort-s.) pekftiv, för att förhindra denna katastrof? Jag måste säga, att jag inte kan hysa någon synnerlig förståelse för statsutskottets ståndpunkt i detta fall, och jag skulle därför, herr talman, -i det stycket vilja yrka bifall till motionen mr 313 i andra kammaren, som begär skrivelse till Kungl. Majnt i frågan.
Den tredje delfrågan jag önskade beröra gäller spörsmålet om bostadsransonering. Det inte den viktigaste frågan i detta sammanhang, ty viktigast är ju produktionsfrågan. Men då. vi nu stå inför dels riksdagens ovilligliet att göra något verkligt effektivtingripande och dels kommunernas och den privata företagsamhetens tydliga ovillighet att lösa problemen, måste man tänka sig in i vad vi skola ta oss till, när förhållandena. ha nått den punkt, där ett ingripande måste ske. J a, i det läget uppstår tämligen omedelbart behov av en bostadsransonering. Vi ha fått lära oss under de år, som gått av det nuvarande kriget, liksom vi lärde oss under det förra kriget, att brist på nödvändig-hets- varor ovillkorligen kräver ransonering. Då bostäder väl ändå höra till de absolut nödvändigaste varorna i marknaden, måste jag för min del finna att det skulle vara tämligen självklart, om man toge sikte på att ransonera denna nödvän-di-ghetsvara, när brist uppstår. Måste vi ha ransonering när det gäller makaroner, strumpor och allt möjligt anna-t, så begriper jag verkligen inte, varför man inte vill gå in för att också ransonera bostäder. Självklart bör man inte ransonera bostäder, förrän det är nödvändigt. Men när det blir nödvändigt, stå statsmakterna där utan erforderliga instrument för att genomföra operationen i fråga.
Detta läge ha vi velat förekomma genom vår motion nr 315 i andra kammaren. Också den utmynnar endast i yrkande om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om förslag till en beredskapslag, alltså ett synnerligen balanserat och blygsamt yrkande. Det är orimligt att de, som ha pengar, skola kunna få disponera 8, 10 eller 20 rum för två, tre, fyra personer, medan barnrika familjer på tio personer och mera, som äro fattiga, kanske inte kunna. få mer än ett hälsovådliigt kyffe att stuva in sina bairnungar i. Det är ju någonting ganska orimligt, och skall man ransonera kött och fläsk för både rika och fattiga, så kan jag inte begripa, varför man inte lika väl skall ransonera bostäder för rika. och fattiga.
- Detta hör till de socialt nödvändiga åtgärderna. som man får lov att taga sikte på. En sådan ransoneriing blir kanske icke nödvändig i höst, och den blir, om vi nu skola vara riktigt optimistiska, möjligen icke nödvändig under loppet av detta krig, vilket dock ingen vågar påstå. Ja, men det är i alla fall intet skål mot att riksdagen skulle gå med på en enkel skrivelse om denna sak till Kungl. Maj:t Då vi ha genomfört så många beredskapslagar, som ligga i Kungl. Maj:ts olika departement och vänta på att sättas i kraft, för den händelse behov skulle uppkomma, förstår jag inte, varför ej en liten lag också på den ytterligt viktigasamhällsfrågas område, som heter bostadsförsörjningen, skulle kunna läggas i Kungl. Maj:ts lådor för att tagas i anspråk vid behov. Detta är det enda vi därvidlag ha föreslagit, och jag tillåter mig, herr förste vice talman, att yrka bifall även till denna motion, nr 315 i and-ra kammaren.
l övrigt har jag icke något ytterligare att. tillägga i sakfrågan. Men om man nu från de borgerliga partiernas sida försöker göra en stor politisk sak av byggnadsarbetarnas löner - jag förmodar att- detta skall vara en huvudfråga i höstens valrörelse - så skulle jag vilja ingjuta en liten pessimismens xnalörtsdroppe hos de borgerliga partiernas representanter: ni skola inte vara alldeles övertygade o-m att detta anlopp mot bygnadsarbetarnas löner blir en sådan succé, som ni kanske föreställa er i den trosvissa offensiv mi för närvarande genomföra. dessa lösrynkta småexeinpel, som visa. att någon byggnadsarbetare har tjänat 50 kronor på en dag eller kanske två av årets »tre hundra
