Onsdagen den 27 maj 1942- xl 20 47
Ang. åtgärder för bostadfproduktionens forämjandeøøn. m. (Forâa) ligen inte av, att det skulle vara något gnat eller något korståg genlïmcšt kïäg; nadsarbetarna. På landsbygden ha vi självfallet klart for oss vi ta a. å) et byggnadskostnaderna äro beroende av och att arbetslonerna givegis en:sn utgöra en del av byggnadskostnaderna. Det ar just darfor vi vilja omnia 01 t rätta med hela, problemet och inte bara med byggnadsarbetarnas loner. - var gmndprogram står ju dessutom att -vi finska likvardiga arbets-pch exisltensmöjligheter för landsbygdens folk i förhållande till städernas hittills privi elgierade samhällsgrupper. Enligt vart formenandeubora saledes aven landsbygc eons byggnadsarbetare erhålla rättvisa nar det- galler arbetsmojligheter i forhallande till de byggnadsarbetare, som finnas 1 staderna. Jordbrukets ekonomiska förhållanden möjliggöra emellertid inte att bygga eller reparera till nuvarande byggnadskostnader. Det är just detta problem vi önska komma till ratta med.
Herr Ström påstod vidare att de borgerligas ställningstagande 1 byggnadsfrågan berodde på att vi önskade en plattform foör landstingsvalen. Herr Nilsson har ju redan bemött detta, och herrarna maste voal anda innerst erkaniia, att då vi ideligen taga upp diskussion om byggnadsfragan, sker det inte daräfor att vi skulle behöva ett politiskt agitatioiisämne vid något val.-Nar- vi gang på gång återkomma till denna fråga, så beror detta på att det ar nödvandigt för jordbrukarnas skäliga existens att byggnadsfragan blir ordnad, och jag hoppas ni vilja tillåta oss att arbeta för den saken. Jag skall för bvrigt inte alls insinuera något om de motiv socialdemokraterna kunna ha for att inte gå med på vissa önskemål som vi framföra. Jag vill hoppas och tro att det ar sakliga motiv. i o
Herr Strand och likaså socialministern ansåg, att förhållandena på landsbygden icke höra ihop med denna debatt och detta utskottsutlatande. Jag kan inte dela denna uppfattning. I utskottsutlåtandet talas ju om egnahemsbyggandet, och detta är väl en av landsbygdens byggnadsfrågor. Dessutom rader ett påtagligt växelförhållande mellan städer och landsbygd. Om man -i nuvarande materiel- och vagnparksbrist och framför allt med en sådan brist på arbetskraft, som för närvarande råder på landsbygden, drar m-ateriel och lastbilar samt arbetskraft till städernas byggenskap, måste ju detta i mycket stor omfattning beröra landsbygdens förhållanden och icke minst byggnadsförhållandena på landsbygden. Enligt mitt sätt att se är detta ett axiom, och därför håller jag på att man inte kan dela upp byggnadsproblemet och ena gången behandla stadsbyggnadsproblemet för sig samt säga, att byggenskapen på landsbygden intet har att göra med byggnadsverksamheten i städerna. Byggnadsproblemet är enligt min mening ett enhetligt problem, som måste lösas i ett sammanhang. I annat fall komma de grupper att bli lidande, som höra till landsbygden, där man inte på samma sätt som i städerna tar hänsyn till byggnadsproblemen.
Nu a.nhöll herr Strand mycket kraftigt att få besked om vad reservanterna egentligen vilja. Jag förstår inte den frågan. Det har väl framgått mycket tydligt vad reservanterna vilja. Vi vilja beträffande byggnadskostnaderna få såd-ana förhållanden, att jordbrukarna överhuvud taget kunna bygga och reparera. Dessutom ha vi det gamla önskemålet, att konsumenterna i städerna inte skola behöva avstå så stor del av sin inkomst just till hyra. Jag hoppas att herr Strand nu har fått svar på sin fråga om vad vi ha för önskemål.
Jag kanske då kan ta mig friheten att i stället göra några motfrågor till herr Strand. Anser herr Strand, att förhållandena på detta område verkligen äro goda och att man inte, såsom reservanterna önska, skall försöka rätta till vad som brister? Herrar Nilsson i Landeryd och Andersson i Bussjö ha, synes det mig, lämnat en hel del exempel, som visa .att dessa förhållanden:behöva rättas till. Jag skall för min del inte bidraga nied ytterligare exempel. Jag
