Onsdagen den 27 maj 1942. Nr 20. 63
Ang. åtgärder för bostadsproduktionens främjande m. m. (Forts) och att arrendet för densamma beräknades uppgå till 8,000 kr. Sedermera gjordes vissa justeringar av det första förslaget, och man kom till en slutlig kostnad av l60,000 kr., fördelade på det sättet att byggmästarens entreprenad uppgick till 125,000 kr., den elektriska installationen och rörledningsarbetena kostade 15,000 kr.,och maskinutrustningen 20,000 kr. Det måste alltså vara en ganska spatiös ladugårdsbyggnad, då maskinutrustningen kan gå till 20,000 kr. För de-arbeten, »som utförts och för vilka mätning gjorts, utgå till träarbetarna för formsättning 8,501: 14. Det är alltså en detalj, det rör timmermansarbeten. Därav hade i timlöner och annan ersättning tidigare utbetalats 5,809: 10, och överskottet uppgick till 2,692: 04, vilket per timme betyder 45.8 öre i tillägg. Det var alltså ackordsförtjänsten. Den andra mätningen, som omfattade övrigt arbete, bland annat tak och inredning, uppgick till sammanlagt 10,063 kr., varav i timlöner hade utkvitterats 5,889: 80, medan överskottet uppgick till 3,715: 46, vilket blir 63.6 öre per timme. För murare och grovarbetare har jag inte lika detaljerade uppgifter, men det har i varje fall uppgivits, att deras sammanlagda arbetsinkomst på detta stora bygge uppgår till 18,000 kr. och att murarnas genomsnittliga ackordsförtjänst ungefär överensstämmer med den för träarbetarna, medan däremot grovarbetarna haft betydligt mindre.
Sammanräknar man de arbetslöner, som utgått till de egentliga byggnadsarbetarna, blir det alltså cirka 18,500 kr. för träarbetarna och 18,000 kr. för murare oc-li grovarbetare eller sammanlagt cirka 36,000 kr. i arbetslöner enligt ackordsuppmätning.
Såsom framgår av dessa uppgifter, har det inte varit några fantastiska inkomster vid detta arbetsföretag. Det är tydligen ett mycket stort företag, som jordbruksbyggnad betraktat, och det har följaktligen dragit en relativt dryg totalkostnad, men som jag tidigare har nämnt är byggnaden också ganska spatiös.
Beträffande sedan de frågor jag riktat till herr von Heland, måste jag säga, att jag inte är tillfredsställd med det svar jag har fått, eftersom detta praktiskt taget inte innehöll någonting. Han säger vis-serligen, att reservanterna inte ha önskat annat än att uttala, att åtgärder äro önskvärda för att bringa ned byggnadskostnaderna såväl på landsbygden som för övriga byggnader, men några särskilda anvisningar om vilka åtgärder som skulle vidtagas, därest inte överenskommelse i denna riktning kunde åstadkommas på vanligt sätt, gav han inte, och det var detta jag frågade efter. J ag ville ha reda på vilka åtgärder reservanterna hade tänkt sig, därest överenskommelse inte skulle kunfna åstadkommas mellan parterna på arbetsmarknaden, utan det hela fortfarande vore oreglerat. Det kan ju inte ens för jordbrukarna vara en tillfredsställande lösnmg att få rabattkort på byggnadsarbetare, utan den slutliga lösningen måste väl ändå bli att man även för arbeten för jordbrukets behov måste räkna med att betala de löner, som gälla och äro fastställda för den allmänna marknaden. Byggnaderna på landsbygden kunna helt naturligt under en övergångstid på något sätt subventioneras, men 1 det långa loppet måste vi väl .ändå slutligen söka komma till en sådan lösning, att de kunna byggas på vanligt sätt.
Jag har i mitt tidigare uttlande sagt, att reservationen »måste ligga vid sidan om den fråga vi i dag diskutera, eftersom avtal gäller för detta område. Avtalet gäller även egnahemsbyggnader, ty dessa falla inte under begreppet byggnader för jordbrukets behov och-äro följaktligen inte undantagna i avtalet. Det nu gällande avtalet, som löper till den första april nästkommande år, omfattar saledes även egnahemsbyggnader. Följaktligen har reservationen inte .sin plats rdetta utlåtande från statsutskottet. Det är visserligen sant, att statsutskottet foregaende ar i samband med behandlingen av den då framlagda propositionen
