64 Nr 20. Onsdagen den 27 maj 1942.
Ang. åtgärder för bostadsproduktiomns främjande m. m. (Forte) om stöd åt byggnadsverksamheten uttalade sig om arbetsvillkoren, men detta, uttalande gjordes under en period, då det var avtalslöst inom byggnadsindustrien och mycket osäkert, huruvida något avtal skulle kunna komma till stånd. Statsutskottet ville då försäkra sig om att det statliga stödet till byggnadsverksamhetenunte toges i anspråk, såvida inte avtalsuppgörelse kom till stånd eller arhetsvillkoren på annat sätt reglerades. Det är inte riktigt samma förhållande i dag, och därför är statsutskottets uttalande av i fjol inte aktuellt vid detta tillfälle. Det är möjligt, att herr von Heland anser, att det har sin betydelse i fråga om byggnadsarbeten för jordbrukets behov, men det ligger absolut vid sidan om de stödåtgärder, som nu behandlas.
Jag har, herr talman, endast velat anföra detta till vad som framkommit i debatten, och jag vidhåller min anhållan att om möjligt få »ett korrekt svar på min fråga. I övrigt har jag inte ändrat min ståndpunkt, utan yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr von Heland har emellertid riktat enfråga till mig, som jag vill besvara. Han frågar, huruvida jag anser, att förhållandena på byggnadsmarknaden äro goda. Nej, jag anser .att förhållandena äro otillfredsställande, så länge det behövs statligt stöd för att överhuvud taget kunna bygga. Det kan inte sägas vara tillfredsställande förhållanden, då man måste .subventionera på. olika sätt och ifrågasätta lån, som om tio år troligen måste a-vskrivas. F örhållandena på byggnads-marknaden kunna, understryker jag än en gång, inte anses vara tillfredsställande, så länge läget är sådant. Men jag har redan tidigare sagt, att det finns betydligt mer att vinna, om man sätter in attacken för att få till stånd bättre förhållanden mot de delar avbyggnadkostnaderna, som utgöra den största gruppen. Når man resultat där, tror jag, att man skall kunna komma ett gott .stycke-på vägen i sin strävan -att skapa sådana förhållanden inom byggnadsindustrien att den .kan fortsätta utan statligt stöd. I längden måste vi nog också sträva efter att komma dithän.
Herr Nilsson, Bernhand: Herrtalman! Dettär ogärna som jag-på -nytt tar till orda, men jag vill bemöta ett par uttalanden, som gjorts här tidigare under debatten, och göra »några randanmärkningar.
Jag vill först påpeka, att reservanternas och .utskottsmajoritetens «argumen- tering här i debatten i stort sett:gåvid sidan av varandra. -När man talar om skäligheten av byggnadsarbetenas löner, resonerar man om att byggnadsarbetena i-städerna i stor utsträckning äro säsongbetonade. Om man emellertid på landsbygden vore fri från byggnadsavtalet och kunde använda det folk, som man själv disponerar över, d. v. s. att jordbrukare för .uppförande av byggnader kunde använda den egna arbetskraften på gården och egnahemsägarna själva finge utnyttja sin arbetskraft för att utföra byggnadsarbetet, skulle byggnadskostnaderna på landsbygden kunna nedbringas ofantligt mycket. På landsbygden gäller inte vad som här sagts om byggnadsarbetenas säsongkaraktär på samma sätt som i städerna. Byggnadsarbetarna på landsbygden arbeta nämligen med byggnadsproduktion under den tid, då det med hänsyn till jordbrukets förhållanden i övrigt passar att bygga, och under den övriga delen av året ha de andra arbetsuppgifter att fylla. På landsbygden äro således byggnadsarbetena inte säsongbetonade på samma sätt som i städerna, och detsamma gäller även för de områden omkring städerna, som man nu söker inbegripa under byggnadsavtalet.
Det nuvarande byggnadsavtalet passar helt enkelt inte för landsbygden. Byggnadernas kvalitet på landsbygden är inte densamma som i städerna, och mätningsförfarandet passar därför inte, när det gäller byggnader på ett jordbruk. Vi måste därför söka få till stånd avtalsbestämmelser, som äro anpassa
