94 Nr 20. Onsdagen den 27 maj 1942.
Förslag till pensionsreglementen för arbetare m. m. (Forts)
Jag skall tillåta mig, herr talman, att med åberopande dels av vad som anförts i debatten och dels av vad utskottet självt anfört i förra hälften av sin motivering få yrka bifall till Kungl. Maj:ts proposition. -
Herr andre vice talmannen: Herr talman! Jag vill försäkra herr J. B. Johansson, att bankoutskottet är lika känsligt i fråga om införande av retroaktivitet som högvördiga statsutskottet är. Vi föreslå inte någon retroaktivitet, om vi inte anse det vara absolut nödvändigt. Herr Johansson hade kunnat taga till sina »brösttoner i höstas, när regeringen föreslog, att den förhöjning av tjänstemänneiis pensioner, som då var å bane, skulle utgå retroaktivt från den 1 juli 1939. Men då sade herr Johansson ingenting; han fann det vara alldeles i sin ordning. Därför att riksdagen då fann det vara i sin ordning, har bankoutskottet funnit den nu föreslagna retroaktiviteten utgöra ett parallellfall.
Jag upprepar vad jag sade i mitt första anförande, att om riksdagen inte skulle gå på den av utskottet föreslagna linjen, utan antaga den kungl. propositionen, skulle det bli omöjligt att klargöra de rimliga motiven till ett sådant ställningstagande för de fattiga befattningshavare saken gäller.
Vad beträffar den uppgörelse, som skall ha träffats i utskottet, står påstående mot påstående. Arbetarnas delegerade erkänna, att uppgörelsen gäller förslaget i dess helhet utom beträffande frågan om retroaktivitet. Utskottet fick stöd för den uppfattningen i den utsaga, som inom utskottet avgavs av sekreteraren i den kommitté, där förhandlingarna fördes. Under alla förhållanden har riksdagen full frihet att i det avseendet skipa rättvisa, även om en sådan uppgörelse skulle vara för handen.
f Jag ber, herr talman, att få upprepa mitt yrkande om bifall till utskottets örslag. -
Herr Löfgren: Herr talman! Jag förstår mycket väl, att de synpunkter, som av statsutskottets ärade ordförande här ha anförts beträffande betänkligheterna mot retroaktiv tillämpning av pensionsbestämmelser, böra mana till den allra största försiktighet, men såsom bankoutskottets ärade ordförande nyss framhöll, borde man ju, när pensionsreglementet för tjänstemännen -tidi- gare behandlades av riksdagen, ha kunnat beakta »de Synpunkterna. Då man emellertid vid den frågans behandling inom riksdagen fann starka sakliga skäl tala för en retroaktiv tillämpning av de nya pensionsbestämmelserna för tjänstemännen, så måste jag för min del säga, att dessa skäl föreligga i ännu högre grad beträffande arbetarna, dels därför att de tidigare för arbetarna gällande pensionsbestämmelserna ha varit vida oförmånligare än tjänstemännens ha varit och dels också därför att arbetarna, som oftast inte ha en kontinuerlig anställning, inte få tillgodoräkna sig hela sin anställningstid vid beräkningen av pension, utan i allmänhet få avgå med s. k. avkortad pension. Jag tycker därför, att mänskliga hänsyn tala för att arbetarna inte skolabli sämre behandlade och bedömda än tjänstemännen i detta hänseende blivit.
Vad sed-an den påstådda s. k. överenskommelsen beträffar kan jag dela herr Vfistrancls uppfattning, att om arbetarpartens eller tjänstemännens förhandlingsdelegation kommit överens med vederbörande, skall denna överenskommelse respekteras på båda hållen, och då skall man inte försöka att åstadkomma några förbättringar utöver vad som överenskommits. Men här bestrider man på, som jag tror goda grunder, att någon överenskomm-else 1 detta avseende har träffats, och i utskottet förfrågade vi oss hos föredraganden, som varit sekreterare hos de sakkunniga, och denne förklarade, att någon överenskommelse icke träffats. -
Vid sådant förhållande, och då billighetsskäl enligt mitt förmenande i myc
