Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

44 Nr 15. Onsdagen den 22 april 1942.

Anslag till byggande av skogsvägar m. m. (Forts.) att ha 50 % som högsta bidrag, så att det blir flera vägar bygg-da, än att höja mlaximibidraget till 75 %, *då det endast skulle bli få vägar byggda, så är ju inte meningen, att 75 procents bidrag skall vara regel, utan det skall gälla endast i vissa undantagsfall. Därför har man ju också inte gått in för att höja själva beloppet, 3 miljoner kronor, ehuru den tanken framfördes i utskottet. Det har inte ansetts nödvändigt.

Jag skulle för övrigt vilja svara herr Mannerskantz i anledning av hans yttrande, att staten gått in för att inställia vissa vä-gbyggen. Ja, det är ju riktigt, men här gäller det vägar, som äro avsedda för ett visst särskilt ändamål, och inställer man dessa vägbyggen, så är jag rädd för, att man kanske inte får fram det bränsle, som nu behöves inom hela landet.

Jag vill alltså med dessa ord, herr talman, vidhälla mitt yrkande.

Herr Andersson, Alfred: Herr talman! Jag har inte varit med vid behandlingen av detta ärende i utskottet, men om jag varit det, hade jag utan tvivel gått på majoritetens linje, ehuru inte därför, att jag -skulle missunna fattiga norrlandsbönder bidrag på upp till 75 %. Jag är visst inte motståndare därtill. Jag skulle gärna unna dem ett sådant bidrag, om tiderna vore sådana, att man kunde slösa med pengar hur som helst. Men här är det ju dock fråga om ett stöd på ända upp till 50 %, något som väl inte i något annat fall har lämnats här i riksdagen.

lnte vet jag, hur många av Norrlands bönder som äro fattiga eller rika. Det har jag ingen aning om. Jag överlämnar åt norrlänningarna själva att taga reda på den saken. Men jag har på känn, att dessa norrlandsbönder, som äro» skogsägare, ha så stora kapital i skogen, att de 50 % de själva skulle prestera, för dem inte betyda så mycket när det gäller byggandet av en sådan väg. Man skall nämligen betänka, att en väg byggs inte bara för en kort tid. Man bygger på lång sikt, och då menar jag, att man får räkna med en ganska lång tids amortering av de pengar, som här nedläggas. Gör man detta, då är säkerligen procenttalet, utslaget per år, inte så förfärligt stort och kan enligt min mening inte vara så avskräckande.

Jag tror alltså, att vilka Norrlandsbönder som helst, som äro skogsägare och ha någorlunda värdefull skog, skola kunna prestera de ytterligare 50 procent, som behövas för att bygga skogsvägar där uppe.

Herr Tjällgren tog ett exempel, som eskulle belysa, hur dyrt det vore att bygga vägar. Man kunde inte bygga vägar där uppe i skogarna under 5 kronor per meter. Ja, det är väl inte meningen att bygga autostrador. Jag har varit med på en resa i Norrland och befarit dessa s. k. enkronasvägar, där man mycket bra kunde fara fram med både bussar och bilar. Det gick mycket bra. Den vägen hade inte kostat med än 1 krona per meter om jag är rätt underrättad. Om det nu blir dubbelt så dyrt att bygga, så får man ju räkna med 2 kronor per meter. Då tycker jag, att man väl bör kunna vara nöjd åtminstone en tid framåt, allra helst som dessa bestämmelser, som vi nu resonera om, ju inte äro mer än ett år gamla. Och då menar jag, att man väl knappast på denna korta tidrymd har kunnat skaffa sig tillräckligt underlag för det krav, som man nu reser från det hållet. Jag förmodar, att det skulle behövas ännu ett år för att få de erfarenheter, som verkligen äro av nöden för ett korrekt bedömande av detta ärende.

Herr talman, jag skall också be att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Engberg: Jag skall först be att få säga några ord om den glidande skalan. Det är alldeles uppenbart, att för sådana fall, där en väg förräntar sig bra,