Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/476

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

34 N! 21. Onsdagen den 3 juni 1942 f. m.

Ang. ändrade bestämmelser om vattenreglering. (Forte) trevnad för närboende eller betydande förlust för landets djur- eller växt. värld är att befara - orden äro hämtade ur vattenlagen 2 kap 3 § Om vid tillämpning av den reguljära vattenlagen sådan fara föreligger är .det således föreskrivet särskilda åtgärder: dessa intressen få icke kränkas - även om ekonomiska synpunkter tala därför - utan en speciell prövning av Kungl Maj:t. En sådan säkerhetsföreskrift har däremot icke influtit i 1939 års lag. och detta är ganska naturligt. Det beror på att man vid tillkomsten av 1939 års lag endast avsåg tillfälliga vattenregleringar. Man antog såsom det uttalades i en promemoria av förslagets upphovsman, att skadeverkningarna genom sådana provisoriska åtgärder som avsågos kunde antagas bliva mycket begränsade. Man kunde utgå ifrån att åtgärder, som skulle medföra varaktiga olägenheter, icke skulle komma att vidtagas, då här åsyftades att vinna endast en tillfälligt ökning av vattenkraften. i

Detta var utgångsläget, och i enlighet med denna utgångspunkt utformades lagen. Nu har emellertid på grund av krisens inverkan 1939 års lag kommit att tillämpas i ojämförligt mycket större utsträckning än man då kunde förutse, och därför har man kommit in på regleringsområden, där det verkligen förefinnes fara för naturskyddsintressen av mycket hög kvalitet. J af* tänker här på vissa källsjöar till och vattenfall i Indalsälven.

et är ingalunda så, att faran för dessa intressen endast göres gällande av en bygdeopinion, som man tilläventyrs kunde tro vore tillfälligt uppjagad. Aven sådana vördnadsvärda och aktningsbjudande institutioner som vetenskapsakademien och Svenska turistföreningen ha satt sig i rörelse för att fästa uppmärksamheten på den risk, som här föreligger.

Jag vill endast i anslutning till detta utlåtande från andra lagutskottet uttala den förhoppningen, att vid den översyn, som andra lagutskottet här har begärt - en hemställan, i vilken jag förenar mig - även naturskyddsintressena måtte uppmärksammas. -

l herr Linnérs yttrande instämde herr Lindström.

Herr Sten: Herr talman! Jag har begärt ordet för att fästa uppmärksamheten på en annan fråga, som har sammanhang med det föreliggande utlåtandet, men som inte har kunnat behandlas i detsamma. Först ber jag emellertid att få uttala min livliga anslutning till de synpunkter, som nyss framhöllos av den föregående ärade talaren.

Riksdagen beslutade, såsom vi alla veta, efter stora debatter för några veckor sedan att hemställa om utredning rörande möjligheterna att genom statens medverkan mera planmässigt än hittills trygga landets och särskilt den svenska landsbygdens försörjning med elektrisk kraft. I det nu föreliggande förslaget hemställes om en översyn av .1939 års lag med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering och även om en utredning rörande vissa bestämmelser i vattenlagen beträffande bygdekraft och regleringsavgifter.

Den fråga, som jag syftar på och som föranlett mig att begära ordet, har just sammanhang med dessa bestämmelser i vattenlagen beträffande bygdekraft. Därmed avses ju endast förbrukning inom hantverk, småindustri och lantbruk, för belysning o. s. v. Planerna beträffande det norrländska näringslivet, sådana de nu på olika sätt och på skilda håll tagits upp till behandling, den forskning och den tekniska utveckling av vårt näringsliv, som nu också statsmakterna mer och mer målmedvetet inrikta sig på att främja, ha emellertid även aktualiserat frågan om den framtida kraftförsörjningen för den större industrien i Norrland. Det har givits uttryck åt viss oro i detta avseende i samband med de motioner som väckts vid denna riksdag. Vi veta inte vilka