Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/486

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

44 Nr 21. Uxiedagen den 3 juni 1942 f, m.

Ang. vägvâsendets förstatligande. (Forts) väsendets totala förstatligande vägskatten skulle försvinna. varigenom kommunalskattebere-dningens arbete med skatteutjämningsproblemåt skulle bli enklare

Det skall villigt erkännas, att varje lindring eller utjämning av vägskatte: bördan måste betecknas såsom en vinst. Det finns emellertid inga alternativ i den föreliggande propositionen. Man kan väl tala om att vägskatten försvinner, men den kommer igen genom de ökade statsutgifterna. Landsbygdens folk betala ju också kronoskatt Vägskatten kommer således åter i annan form. I det avseendet kan också anföras, att vägskatten undan för undan sjunkit på. senare år. Såsom ett bevis härför kan anföras, att det s. k. särskilda vägskatteutjämnmgsbidraget för innevarande budgetår utgår med 3,370,000 kronor. För nästa år har riksdagen, som redan godkänt sjätte huvudtiteln, beviljat allenast 1,140,00Û kronor för detta ändamål. Det är således ungefär en tredjedel mot föregående å.r. Detta är ju också ett belägg för att vägskatterna äro i sjunkande.

Departementschefen har icke såsom påyrkats i ett flertal yttranden upptagit spörsmålet om en förnyad utredning om möjligheterna att vinna en skatteutjämning på annat sätt än genom ett totalt förstatligande. Men departementschefen gör på sid. 34 i propositionen ett uttalande, som är förtjänt av uppmärksamhet. Departementschefen yttrar: »Helt visst kan en jämnare fördelning av väghållningsbesväret i åtskilliga hänseenden vinnas genom reformer inom den nuvarande organisationens ram. nskemålet om likställighet mellan fastighet och inkomst i fråga om skyldighet att bidraga till vägväsendet kan naturligtvis realiseras även utan ett förstatligande av detta." Det hade varit särdeles önskvärt att få se en utredning om de alternativ, som departementschefen erkänner kunna uppställas i fråga om skatteutjämningen. I de avgivna yttrandena ha åtskilliga förslag i detta avseende framförts. Vägstyrelsernas förbund har i sin remisskrivelse till Kungl. Maj:t angivit ett alternativ - d. v. s. skrivelsen innehåller egentligen två alternativ, -t-y alternativet med en mera fast vägskatt inrymmes också i denna skrivelse.-Aven andra möjligheter kunna ju tänkas. En ytterligare justering av vägdistriktens storlek skulle givetvis också verka utjämnande.

Det finnes således alla skäl att underkasta detta ärende en förnyad granskning. En skyndsam förnyad utredning bör enligt reservanternas mening vidtagas.

Utskottet yttrar på sid. 4 i utskottsutlåtandet: »Enligt de förhållanden, som voro rådande vid tiden för kommunalskatteberedningeiis framställning och på vilka beredningen grundar sina beräkningar, skulle genom vägskattens bortfallande det sammanlagda kommunala skattetrycket lättas i sådan grad, att antalet kommuner, som bleve i behov av skatteutjämningsåtgärder, skulle minska med över 600.» Det kan därvid anmärkas, att under tiden från kommunalskatteberedningens framställning den sänkta vägskatten givetvis verkat därhän, att detta antal redan nu torde vara mindre.

Vid justeringen av utlåtandet inom utskottet lämnades en upplysning, som jag inte kan undanhålla kammaren. Det framhölls, att det kunde tänkas, att de sämst ställda kommunerna inte komme att hjälpas genom den föreslagna reformen, ty genom att vägskatten bortfaller minskas skatteutjämningsbidraget med den verkan, att kommunernas innevånare i stället får betala högre samlade kommunala skatter. Man kan således vänta överraskmngar även på skatteutjäinningens område. Det hade varit synnerligen angeläget, att man på detta område, såsom skett på många andra områden, hade fått-en närmare utredning om hur verkningarna gestalta sig i praktiken. De ensidiga direktiv, de sakkunniga fått, ha icke innefattat en dylik undersökning, och följaktligen stå vi på den punkten ovetande om verkningarna.