Onsdagen den 3 juni 1942 f. m. Nr 21. 45
Ang. vägväsendets förstatligande, (Forts.)
Jag skall inte fortsätta mycket längre. Jag skall endast med några ord beröra vad propositionen innehåller av s. k. förbättringar i förhållande till de sakkunnigas förslag. J ag har redan erkänt att den nya indelningen av distrikten, som gjorts till länsdistrikt, var en förbättring. När det har gällt att försöka möta den kritik, som riktats mot förslaget att helt koncentrera organisationen till ett centralt ämbetsverk, har man i propositionen kopplat in länsstyrelserna, som skulle ha en viss initiativrätt i vägfrågor. Men man har i pro- positionen gjort länsstyrelsernas ställning i organisatoriskt avseende mycket egendomliga Man har samordnat länsstyrelserna med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i Stockholm. Vägdirektören i länet har gjorts till föredragande i länsstyrelsen, och avsikten har, så vitt man kan utläsa, varit att skjuta föredragande landssekreteraren åt sidan. Landssekreteraren skulle komma att inträda i landshövdingens ställe, då denne vore förhindrad.
Betänkligheter mot denna organisation ha framförts under hand, och även utskottet har i det avseendet gjort en viss ändring genom att framhålla, att landssekreteraren bör beredas tillfälle att närvara. Men kvar står, att i sådana fall, där länsstyrelsen och det centrala ämbetsverket i Stockholm icke äro ense - det må nu vara i fråga om nybyggnader, förbättringsarbeten, indragning eller intagning av väg - skola ärendena automatiskt gå till Kungl. Maj zt, som skall avgöra saken.
J ag måste konstatera, att det är en mycket egendomlig ställning man tilldelar länsstyrelserna, när man på detta sätt sidoordnar dem med det centrala ämbetsverket i Stockholm. Länsstyrelserna äro ju dock riksstyrelsens lokala avdelningar och ha hitintills intagit en mycket självständig ställning. Den föreslagna organisationen måste i sina verkningar antingen medföra en betydade anhopning av vägärenden hos Kungl. Maj:t. eller också kan den leda till att länsstyrelserna, för att undvika att på detta sätt komma i konflikt med det centrala verket, icke med tillräcklig kraft hävda bygdens intressen.
l princip följer propositionen de sakkunnigas förslag, och detta förslag har mött de kraftigaste gensagor i de över betänkandet avgivna yttrandena. Beträffande de förändringar, som i propositionen vidtagits gent emot de sakkunnigas förslag, ha emellertid inga yttranden infordrats. Till utskottet har dock inkommit skrivelse från vägstyrelsernas förbund, som alltfort vidhåller sitt avstyrkande.
På sid. 20 i propositionen redovisas avgivna yttranden, och man finner där att 19 av de 24 länsstyrelserna ha avstyrkt förslaget. Dessutom ha länsstyrelserna i Västmanlands och Kopparbergs län visserligen i princip uttalat sig för ett förstatligande, men ansett ytterligare utredning om sättet för vägfrågors handläggning m. m. erforderlig. 146 vägstämmor ha motsatt sig förslaget medan 21 ha tillstyrkt och 3 avstått från att taga ställning. Av städerna ha å avstyrkt förslaget och 43 ha icke uttalat sig i principfrågan. 4 köpinfgar ha avstyrkt och 7 ha avstått från att yttra sig i principfrågan. Av municipalsamhällena ha 4G avstyrkt och 49 avstått från att yttra sig. Vidare ha avst rkaiide utlåtanden inkommit från svenska vägs-tyrelsernas förbund samt sïenska landskommunernas förbund. Samtliga yttranden innehålla synnerligen skarpa erinringar mot förslaget. Man märker således att motståndet är mycket starkt inom de kretsar, som beröras av dessa spörsmål.
-Reservanterna an-se att inga olägenheter kunna uppkomma om en fullstänâigaše utredning verkställes på det sätt som reservationen förieslår och bakom e ravetsåsåmånaavdav .:- vara mycket svårt att icke tillienötešgiånânyståcdåriidšliiåkaaiit lâåii (nfäigålåâiiixå låg-gå: ïåsrilšëââfèllflšiålfillïfrllâå 133331 ïslåfiri-»ïêrmšllatgrenheter och kostnader m. m. I alla dessa L. a .iva forslag upprattade
