Onsdagen den 3 juni 1942 f. m. Nr 21. 55
Ang. vägväsendets förstatligande. (Forts.) skälen i huvudsak rikta sig mot det sätt, varpå de sakkunniga utformat den statliga vägorganisationen. De framförda argumenten torde däremot i -stort sett, såsom nyss framhållits, icke komma att. träff-a den statliga vägorganisation, som förordlats av ko-mmunkationsministern.
l varje fall är denna sak oviss. Kommunikationsministern har nämligeni stor utsträckning tillgodosett de synpunkter, som framkommit i länsstyrelsernas yttranden. Sålunda har de sakkunnigas förslag jämkats i mycket betydelsefull-a hänseenden. För att skapa garantier för -att de lokala Synpunkterna skola bliva ved-erbörligen beaktade vid vägfrågornas prövning, ha länsstyrelserna sålunda tillförsäkrats ett betydande inflytande på vägfrågornas avgörande. Detta har skett genom att länsstyrelserna givits befogenhet att med vissa undantag föranstalta om upprättande av arbetsplan och kostnadsförslag beträffande vägbyggnadsföretag samt uppgöra förslag till vägfrågors avgörande. Dessa förslag ha givits större tyngd genom föreskriften, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen - om den vid prövning av sådant förslag finner sig vara -av annan mening än länsstyrelsen - skall underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning. För att skapa större förutsättningar för ett intimt samråd mellan länsstyrelserna och vägorganisationen har distriktsindelningen anpassats efter länsin-delningen samt vägdire-ktörerna gjorts till föredragande i länsstyrelserna vid ärenden-as handläggning. Genom de jämkningar, som sålunda skett i sakkunnigförslaget, ha länsstyrelserna bibehållits vid ett faktiskt inflytande på vägfrågorna, -som torde vara minst lika stort som det inflytande, som länsstyrelserna för närvarande ha. .
lla äro ense om att nu gällande grunder för vägväsendets finansiering icke äro tillfredsställande ur sk-attesynpunkt. Alla äro vidare ense om att missförhållandena beträffande väghållnings-bör-dans fördelning äro så stora, att ett avhjälpande av denna ojämnhet framstår såsom ett oeftergivligt krav ur rättvisesynpunkt.
Det har icke från något håll b-estritts, att ett förstatligande av vägväsendet skulle avhjälpa dessa brister.
Reservanterna inom utskottet syn-as emellertid hålla för sannolikt, att de brister, som här föreligga i fråga om vägskattebördans fördelning, kunna avhjälpas även med ett bibehållande av vägväsendet såsom en kommunal angelägenhet, och ha därför hemställt om utredning härom. De ha till stöd för denna sin begäran bland annat åberopat ett uttalande av departementschefen - ett uttalande som emellertid givits i ett annat sammanhang.
De brister, som vidlåda den nuvarande ordningen för väghållningsbesvärets fördelning, kunna sägas i huvudsak vara tre.
För det första är besväret inom distrikten icke jämnt fördelat mellan skattebâtalarna, då fastigheterna få vidkännas hårdare beskattning än övriga skatteo jekt.
För det andra är besväret mycket ojämnt fördelat mellan olika vägdistrikt, beroende huvudsakligen på olikheter i fråga om väghållningens omfattning och skatteunderlagets storlek.
För det tredje föreligger en betydande disproportion mellan landsbygdens och städernas bördor för väghållningen.
- Ostridigt torde vara, att önskemålet om likställighet mellan fastighet och inkomst inom samma distrikt 1 fråga om skyldighet att bidraga till vägväsendet kan realiseras utan ett förstatligande av detta. Vidare torde man - på satt vagstyrelsernas förbund ifrågasatt - kunna genom en differentiering av statsbidragen i förhållande till väghållningens omfattning och skatteunderlagets storlek åstadkomma en väsentlig utjämning av väghållningsbördan mellan de olika vägdistrikten. Skall emellertid vägskatten göras lika stor eller i
