Onsdagen den 3 juni 1942 f. m. NI 21- 57
Ang. vägväsendets förstatligande. (For-ta) Jag tror för min del icke, att vi skulle vinna så mycket genom att igangätta den av reservanterna begärda utredningen, som kan ta både ett och flera år innan den blir färdig. Med tanke på att vi skulle kunna få till stån-d den eftersträvade skattieutjâmningên aliiäer jaghâtt det förslag till vagvasendets , , or nna go agas. - oräjlla? bïrfildi-il-llalitiilåšmgšït med vad jag anfört få yrka bifall till utskottets
förslag.
Enär herr statsrådet Wigforss anmält sig viljao avlämna kungl. propositioner, avbröts nu behandlingen av det föreliggande utlatandet.
Herr statsrådet Wigforss avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner: - -
nr 351, angående försäljning av en statens järnvägar tillhörig fastighet iKristineliamn; - - - -
nr 353, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt; - - -
nr 354, angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m.; - ,
nr 355, angående grunderna för uttagande av stathg inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1942 m. m.;
nr 357, med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1942/43; och
nr 358, angående anslag till särskild ersättning för debitering av värnskatt för budgetåret 1942/43.
Fortsattes överläggningen angående andra särskilda utskottets utlåtande Ang. nr 2 liä8ßfldet8 fórstatligande.
Herr Eklund: Herr talman! Då jag stå-r med bland reservanterna, skall (Emm) jag be. att få -säga några ord i denna fråga.
Utskottet framhåller till en början, »att de allmänna vägarna upphört att vara av huvudsakligen lokalt intresse; väghållningen har blivit en hela landets gemensamma angelägenhet» men senare satsen i detta uttalande är det väl inte mycket att invända emot, särskilt om man tänker på att staten lämnar betydande bidrag till underhållet av samtliga allmänna vägar. Däremot förefaller påståendet »att de allmänna vägarna upphört att. vara av huvudsakligen lokalt intre-sse», att vara en sanning med rätt stor modifilration. De allmänna vägarna äifo- ju som bekant allt efter sin betydelse för trafiken uppdelade i rikshuvudvägar, länsihuvu-dvägar, övriga vägar och ödebygdsvägar. Hela det allmänna vägnätet omfattar omkring 90,000 kilometer. Därav äro 5,000 kilometer rikshuvudvägar och 20,000 kilometer lärnshuvudvägar. Detta blir sam»- mfanlagt 25,000 kilometer. Sedan återstår, utom ödebygdsvägarna, 60,000 kilometer mindre landsvägar eller bygdevägar, vad man-nu vill kalla dem. Dessa s. k. »övriga vägar», som alltså utgöra två tredjedelar av hela det allmänna vägnätet, måste väl ändå alltjämt sägas vara av mycket stort lokalt intresse; Den som har tillfälle att se trafik-en på dessa vägar finner sig nog ock-så fa bekräftelse på en sådan uppfattning. De utgöra förbindelflseleder mellzam olika-delar av bygden samt mellan socknarna och det lokalia näringslivet å. ena sidan och närmaste stad eller annan central ort, t. ex. en järnvägsstation, a andra sidan. Den mera långväga trafiken, eller genomgångstrafiken, som man också brukar kalla den, går på riks- och länshuvudvägarna. Den har
