63 Nr 21. Onsdagen den 3 juni 1942 f. m.
Ang. vägväsendets förstatligande. (Fox-ts.) varken behov eller anledning att annat än i undantagsfall ge sig in på de småvägar, som slingra sig fram genom socknarna.
Även om man fullt ut beaktar den utveckling, som ägt rum, och räknar med att denna kommer att fortsätta, om också något långsammare, tror jag inte att det är riktigt att söka inge den föreställningen, att de allmänna vägarna överhuvud upphört att vara av huvudsakligen lokalt intresse. Såvitt jag kan förstå, är det väl tvärtom -så, att den avsevärt större delen av det allmänna vägnätet alltjämt huvudsakligen betjänar det lokala trafikbehovet, vilket väl också kommer att bli fallet under mycket lång tid framåt. Att dessa vägar även ha en stor .allmän betydelse, bl. a. för folkförsörjningeii, kan ju inte v-ara detsamma som att de orter, som trafikera vägarna, knappast skulle ha något intresse av dem. Det förhåller sig nog inte på det sättet.
Såsom huvudmotiv för propositionens förslag om väghållningens Övertagande av staten har man ju ianfört angelägenheten av att få till stånd en skatteutjämning. Utöver de synpunkter, soin- i detta sammanhang anförts av föregående talare, skulle jag vilja anföra ytterligare ett par. -Fö-i min del har jag ansett, att skattefråganls storlek ganska mycket överdrivits i den allmänna diskussionen. Att så skett kan väl dock förklaras med att de sakkunniga eøndast hade skattesiffrorna för den nuvarande vägorganisatione-ns allra första ar att tillgå såsom material. Då de nuvarande vägdistrikten år 1937 övertogo vägliållningen, blev det nödvändigt att företaga en mycket betydande nyanskaffning av lastbilar, vägma-skiner och -vissa andra inventarioer. Doetta medförde helt naturligt en avsevärd ökad utgiftsbelastning under nagra -ar. Den starkt ökande trafiken under åren 1937-1939 bidrog väl -också till utgiftsstegringen. Därefter minskade trafiken, men på grund a-v de hogtg êfbets- och materialpriserna- samt extra kostnader förövergang till gengasdrift, som nu följde, kunde inte driftkostnaderna falla lika mycket som trafikminskningen eljest skulle ha motiverat. Jag tror, att det är nödvändigt att man har denna bakgrund klar för sig, för att man skall kunna fa ett nagorlunda riktigt grepp om problemet både i detta och övriga avseenden. -
Allt efter som övergångsårens organisations- och anskaffniiigskostnaderoblevo betalda, började em-ellertid vägskatten att sjunka. De »sakkunniga framohlalila, att beträffande den vägskatt, som beslutadespa eftersommareii 1939, sa enes för år 1940, fingo inte mindre än 45 vagdistrikt en vagskatt av 2 kronor iter mer per vägskattekrona och 9 distrikt en vagskatt av 3 kronor eller meril aå de tidig-are -anskaffningskostnaderna borjade bli betalda, sjonk eine ertllš skatten. Redan året därpå, d. v. s. for 1941, blev det enugan-ska allmaâi siangé ning. För närvarande är det enligt uppgift i Svensk vagkalendenen ask tt mot förut 45 av de 170 vägdistrikten, som ha kronor ellernm-erøil iáagsba - De vägdistrikt, som nu ha 2 kronor eller darover i skatt, aro sä e3ei ara hälften så många som för två år sedan. De 9 distrikt, som forut hâeß -ktr§>-1101 eller däröv-er, ha minskats till 3 distrikt. Av dessa 3 hade ett distrikt over 4 kronor i skatt. Det upplystes dock i utskottet, att om detta is rå , 30111 liade över 4 kronor i skatt men bara 026 mil vag, -sloges tillsamnšgns 1116 Dgïflflna .di-striktet, skulle skatten för dem bada bli omkring 2 kronord Die-H:- Glšn distriktet skulle få sin skatt höjd med 30 ore, medan det än lpl Siwïltflšl Hltâsrld skatt sänkt med 1 krona 80 öre. Man skulle saledes har 111111121:t 1 ëusteen avsevärd utjämning med ett enkelt iiiedel. Det kan jliifiarl: så, 21 eeïlegultat ring av vägdistriktsindelniongenaven P21 Vlssfl Eïïlflfaäl a up (åglåkhet med i samma riktning, om också i mindrengrad. I varje a - änsegtjfil-ï ln lre underövriga reservanter, att även den utvagen kan vara vêrrl 112111 ß - sökas i samband medyissa andra framkomna forslag ñlfmnlngfitionen -
De sakkunniga påvisa vidare - såsom 1121111831 av S1 - 1 pr°p°° -
