80 Nr 21. Onsdagen den 3 juni 1942 e. m.
Ang. pägväsendets förstatligande. (Forts.) grupperingarna o. s. v. bli representerade, frångick man här den regeln och gick in för att fa folk som sysslade med dessa problem och som kunde lämna besked om vad de ansåge vara den lämpliga organisationen, när det gällde vägväsendet. Det var således inte några som bara för tillfället sysslade med vägväsendet, utan sådana, som dagligen gjorde det och som ha-de erfarenhet av arbetet på detta område. -
- När dessa direktiv utfärdades, förelågo inga som helst delade meningar 1 den ansvariga instans, som hade att utfärda direktiven, utan man var fullkomligt enig om att dessa direktiv skulle lämnas. Det skulle förvåna mig jag tillåter mig säga det inom parentes - om det i dag skulle visa sig, att någon av dem som deltogo och i viss mån kunna ställas såsom medansvariga för dessa direktiv, komma och anmäla en annan mening och säga, att dessa direktiv voro ensidiga. Jag får säga, att kommittén med det betänkande, som den lämnat, visat, att den trängt in i detta spörsmål så ingående som gärna an ske.
Kommittén har efter moget övervägande föreslagit den Organisationsform, som den tyckt skulle vara lämpligast med beaktande av den rent ekonomiska synpunkten och den rationella handläggningen av vägarbet-et och vidare för att man skulle kunna lösa den mycket svåra fråga, som man också helt n-atur- ligt var starkt intresserad av, nämligen skattefrågan. Den kan ju inte heller få skrivas bort här.
Jag skulle egentligen kunna säga, att jag tycker att den proposition, som här är avlämnad och genom vilken man har sökt inhämta riksdagens mening, inte kommer med sådan-a omvälvning-ar som behöva oroa någon, utan den innehåller enligt min mening ett mycket moderat förslag. Där sker ett hänsynstagande åt alla håll. Och de, som här tycka att man ingriper alltför hårt, få väl ändock medgiva, att det, med den starka begränsning som departementschefen gjort i det förslag som har förelag-ts riksdagen, var litet egendomligt, när en »av talarna i förmiddags frågad-e, hur det kunde vara möjligt, att en kommunikationsminister kunde framlägga ett så pass revolutionerande förslag som detta.
Man vill i diskussionen gör-a gällande, att det skulle vara ett allmänt missnöje gentemot detta förslag, och man har åberopat de yttranden som ha inkommit. Jag måste säga, att inte är det så märkvärdigt att en 140 vägstyrelser se på denna sak litet annorlunda, då de var för sig lokalt bedöma saken och inte betrakta den ur rikssynpunkt, som statsrådet varit skyldig göra. Jag vågar till och med säga, att det inte får uppfattas såsom förmätet, att också länsstyrelserna kommit att ur sina lokala synpunkter bedöma förslaget på det sätt de gjort. Men jag vill bestrida, att det råder något allmänt missnöje i landet med detta förslags framläggande eller med de planer som här äro å bane. Jag skulle vilja fråga herrarna: Var ha ni i edra kommuner egentligen mött någon oro på grund av detta förslag? Skulle detta förslag vara så uppenbart oriktigt, som man velat göra gällande, måste det ha kommit till uttryck ute i de olika kommunerna. -
Sedan man gått över från det enskilda naturaunderhållet till underhåll genom vägdistrikt, har frågan inte längre blivit en, om jag så får uttrycka mig, bred fråga i kommunen, utan nu väljer man enligt gammal sed ombud till vägstämman. Dessa välja sin styrelse, som fullgör sitt uppdrag. Nlen alla andra i kommunen äro inte nämnvärt intresserade av saken. Iii utga fran att de, som vi välja, sköta sitt förtroendeuppdrag, och vi veta också, att det ar en av statens myndigheter som vägleder och kontrollerar dem, nämligen vagoch vattenbyggnadsstyrelsen. Inte hysa vi ute i landet några känslor av oro för att något skulle vara på tok. Skulle det finnas någon i en avlägsen bygd
