92 Nr 21. ^ Onsdagen den 3 juni 1942 e. m.
Qing. vägväsendets förstatligande. (Forte) åt sin rent tekniska verksamhet, det är ju alldeles självfallet. En vägingenjör skall studera den litteratur, som berör hans arbetsområde, han skall försöka att så mycket som möjligt följa de experiment, -som göras på hans arbetsområde, han skall vara verkligt modern ifsin teknik. Det är detta han skall syssla med. Någonting annat har han mycket svårt att hinna med. Han är en tekniker, han skall vara en tekniker och han förblir en tekniker. Men då är klart att alla de övriga synpunkter, som m-an måste lägga på vägfrågorna, komma i andra hand.
En vägfråga innefattar inte endast ett tekniskt problem, ett problem om hur jag på -det ur kommunikationssynpunkt billigaste och lämpligaste sättet skall kunna uppnå en viss hastighet med minsta möjliga slitage på fordonet, minsta möjliga åtgång av fsmörjolja och minsta möjliga åtgång av bränsle. Det är inte endast fråga om detta. Det är också fråga om, hur jag på det mest effektiva sättet skall kunna gagna den befolkning, framför allt befolkningen i närheten av kommunikationsleden, som helt visst behöver förbättrade kommunikationer. De näringspolitisk-a Synpunkterna, som man brukar kalla dem, och tillika de sociala Synpunkterna äro lika viktiga som de tekniska. Det finns emellertid i propositionen icke någon garanti för dessas tillgodoseende, ty, mina herrar, trots de förbättringar som gjorts i propositionen i förhållande till de sakkunnigas utredning, är det otvivelaktigt så, att i först-a han-d den tekniske vägdirektören får avgörandet och i andra hand väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Det står i propositionen en del vackra saker, litet strösocker utstrött, om vad länsstyrelsen skall kunna göra och t. o. m. vad vägnämnder och länsvägnämnder skola kunna göra, vilket inflytande de således skola få. Ja, de få litet mera inflytande än de skulle h-a fått enligt de sakkunnigas förslag. Men jag måste säga, att jag tror, att inflytandet blir ganska litet. De tekniska myndigheterna, den tekniska sakkunskapen, komma att få det avgörande inflytandet, och det är inte bra. Ett tecken på hur man tänker sig utvecklingen är, att propositionen föreslår, att vägdirektören i vägärenden skall vara föredragande i länsstyrelsen. Jag vet inte om detta också skall gagna den besparing, som utskottet talat så vackert om. I varje fall strider detta förfaringssätt direkt emot önskan att garantera även andra synpunkter vid avgörandet än de tekniska. -
Jag vill därefter säga något om en tredje organisatorisk synpunkt, nämligen denna organisations inverkan på det kommunala arbetet. Ordföranden i det särskilda utskottet yttrade, om jag inte hörde fel, att det var en lek med ord att säga, att det skulle bli någon förändring i det kommun-ala arbetet genom denna organisation därför att, som jag tror han menade, det nuvarande kommunala arbetet i själva verket hade så liten betydelse! Jag måste säga, att om man skall kunna yttra sig på detta sätt, skall man hafrätt liten kännedom, i varje f-all alltför liten kännedom, om det utomordentligt värdefulla arbete, som under många år bedrivits och fortfarande bedrives 1 vägstyrelserna. Jag kan av egen erfarenhet vittna om det verkligt intresserade och verkligt betydelsefulla arbete som av dessa nedl-agts. - -
När det gäller frågan om anläggande av en ny väg, ligger det 1 sakens natur, att det inte alls är säkert, att det förslag som framlägges av vägingenjören är det slutgiltiga förslag, som beslutas och sedan i sin -ordning blir utfört. Mycket ofta stå stridiga intressen mot varandra. Manga ganger kommer man först efter ett långvarigt och mödosamt arbete fram till ettoresultat, som är gott och som inte så sällan alla ena sig om. Om man ser på det senaste protokollet, kan det se ganska enkelt ut, men man bor veta vad som har föregått för att kunna bedöma det förberedande arbetet. Nu saga somliga,
