98 NI* 21-. Onsdagen den 3 juni 1942 e. m.
Ang. iáägväsendets förstatligándej (Forte)
vi inte ha haft- de bygdevägar, som vinu ha och som ju delvis äro urgamla. Herr Linnér motiverade sin uppfattning med att en duglig tekniker inte har tid för annat, han måste slå i sina böcker och följa med den tekniska utvecklingen, han har-inte tid att ta hänsyn till någonting annat. Ungefär så gick resonemanget. Ar han en duglig tekniker, skall han inte ägna sig åt sådant, som andra kunna. sköta lika bra. Då skulle jag vilja säga., att om det resonemanget vore riktigt, får principiellt inte en enda duglig jurist tjänstgöra som landshövding. Ty man kan säga: Den som är tränad som jurist har alltför ensidigt juridiska synpunkter. Han är inte lämplig att sitta i spetsen för ett län, där man har en massa allt annat än juridiska frågor att handlägga. Och då skulle t. ex. dr Nordenson knappast vara lämplig att sitta i riksdagen, ty jag räknar nämligen honom som en av våra främsta. teknici. Jag skulle mycket beklaga, om folk i allmänhet skulle tillämpa denna sats, som jag ofta har stött på, att om en person är duktig på ett specialområde, duger han platt ingenting till i allmän politik. Det är ju nämligen detta det var fråga om.
När jag sedan går till det sista argumentet, att vi aldrig skulle ha haft de bygdevägar vi ha, om vägväsendet varit statligt, då skulle jag vilja fråga: Skulle någon vilja av den anledningen, att vi då inte skulle fått telefonledningar ut till glest befolkade bygder, vilja slå sönder den central-isation vi ha av vårt telefonväsen? Frågan behöver så vitt jag förstår bara ställas, för att man ska-ll vara klar med svaret.
Herr talman! Med detta har jag velat betona, att för mig är det verkligen de tekniska Synpunkterna, som göra det önskvärt, att man får en enhetlig och det kan då inte vara annat än statlig ledning av vårt vägväsen. Jag är glad, att det finns en synpunkt, som politiskt säkert väger mer, nämligen frågan om skatteutjämningen.
Men jag vill,imedan jag har ordet, i största korthet beröra en annan synpunkt. Jag hoppas, att riktlinjen för vårt vägväsens skötsel skallbli att försöka åstadkomma behövlig transport till lägsta möjliga kostnad. Jag räknar då kostnadssynpunkten till tekniken, och det förmodar jag herr Linnér också. gör. Man skall alltså få de transporter vi behöva till så billigt pris som mö-j- ligt. -
Då är där en synpunkt, som jag skulle vilja framföra. Utskottet skriver på. sidan 10, att man förutsätter, att vägväsendet under normala tider i första hand finansieras genom bensin- och fordonsskatter och att därutöver eventuellt erforderliga behov täckas genom skattemedel i vanlig ordning. Det är ett en smula dunkelt uttryck, som kanhända är att betrakta som en kompromiss mellan olika- riktningar inom utskottet i detta avseende. Jag vill för min del bekänna, att jag betraktar det som tämligen självklart, att bilismen i vårt land bör bära sådana kostnader i form av fordonsskatter, till vilkabensinskatten hör, att man inte bedriver en illojal konkurrens med vårt äldre trafikverk, med statens järnvägar. Dessas taxor skola ju i varje fall principiellt räcka till att bekosta inte bara den dagliga driften utan också förräntning och amortering av anläggningen. Jag menar, att där vi ha normal trafiktäthet, böra fordonsskattcrna -i stort sett räcka till att bära både anläggnings- och förräntningskostnader för själva vägarna. Jag menar, att det vore ett stort nationalekonomiskt slöseri att ge bilismen en gynnsammare ställning än järnvägarna. därför att det skulle få till konsekvens, att det kapital, som är nedlagt -i våra järnvägar, skulle bli till större eller mindre del värdelöst. Jag tror inte, att man gör någon egentlig nytta med att vara alltför lijärtnupen medlde skatter, som man tar ut av bilismen. Jag tror, att den kan bära rätt myc (ct. - - - - -
Jag går vidare ut från att om vi nu skola ha extra beskattning på biljetter
