Onsdagen den 3 juni 1942 e. m. Nr 21. 101
Ang. eägzfäseøzdels jörslatligaøide. (Forts.) har tänkt över dessa spörsmål, dess klarare har det blivit för niig, att det substantiella och reella i denna folkfrihet till största delen ligger i det vi kalla den kommunala, den lokala självbestämniiigsrätten. Till och med under de skeden i Sveriges historia, då vi hade det konungsliga cnväldet. fanns det en kommunal självförvaltning, en kommunal självstyrelse av betydande omfång. Det visar sig, att vi ha haft och ha i den kommunala traditionen, i självförvaltningstraditionen själva liuvudfåran och liiivudstrifniiineii i den svenska friheten. Man måste med vemod konstatera, huru innehållet i denna självbestämningsrätt minskas allt mer. På skolans oinråfle har jag själv nödgats vara med om några rationaliseringsåtgärder, soin ha betytt, att mer och mer har flyttats från kommunerna. Den sista tiondelen av lärarlönerna har flyttats över på staten. Tre fjärdedelar av byggnadskostnaderna för skolhns kan fås i bidrag från staten o. s. v. Och resultatet har givetvis blivit, att koniinunerna i allt mindre utsträckning få syssla med skolfrågorna. Vi ha sett hur från extralärarehåll inom folkskollärarekåreii nyligen påyrkats, att den kommunala tillsättningen av folkskollärare skall upphävas. Detta med den motiveringen, att när staten ju ändå betalar kostnaderna., så bör man låta staten också sköta om tillsättningen. En vacker dag ha vi fortsättningen där given. Enligt min mening har en rationalisering visserligen åstadkommits, men på bekostnad av den kommunala självbestämmanderätten. Vi få ett förstatligat polisväsen, och om vi nu också få vägväsendet förstatligat, så frågar jag inig, herr talman, inför fortsättningen på denna väg, hur mycket det blir kvar till sist för kommunal självförvaltning och kommunal självstjfrelse.
Jag måste därför säga., att jag ser med den allra största betänksamhet på hela den tendens, i vilket det här, mina herrar, är bara en liten detalj - en tendens, som enligt min tanke leder oss dithän, att bandet mellan bygden, kommunerna, å ena sidan, och den statliga verksamheten å andra sidan luckras upp genom att kommunerna, de lokala enheterna, mer och mer skiljas från den direkta befattningen med dylika frågors handläggning.
Jag är den förste att tacksamt erkänna... att kommunikationsministern tydligen har tagit intryck av den enhälliga kritik. som levererats från framför allt länsstyrelsernas sida. Hans betänkande har tagit en viss hïtnsyii till denna kritik, men jag måste liksom herr Linnér bestämt liävda, att i det stora och
väsentliga föreslås det här ett steg, som innebär. att den lokala självbestäm ningsrätt, som har rått på detta område, den liäxres, och sannerligen icke till förmån för iiågon bättre tingens ordning.
J ag tar då den här "direktören" till att börja med. Alla skola ju heta direktörer i det här landet, från grytlappsclirekttår till generaldirektör, och så skall också den här kallas direktör! Det skall alltså tillsättes en direktör med ett nytt litet ämbetsverk, som i sin tur är en sektion av det stora. teknokratiska verket i Stockholm, som skall vara toppunkten på det hela. Med. honom skola länsstyrelserna få samarbeta. Direktören skall vara föredragande uti länsstyrelsen i dessa väigärenden. Ja, herr talman, med all uppskattning av väg och vattens blivande direktörer och nuvarande ingenjörer, så tycker jag för min del, även om jag inte har längre erfarenhet än 21/2 år, att den föredragning nvägärendena, som hittills har skett genom landssekreteraren, har präglats visserligen ej av den tekniska fackkunskap, som här har prisats, men av ett ovanligt gott förstånd och ett gott handlag saint god insikt i bygdens behov, en kännedom om personer ochställningar. Det har inneburit en möjlighet att laga efter läglighet. Vägingenjören har kunnat tillkallas när som helst för att
tillsammans med landshövding och landssekreterare överlägga. Man har kun nat resa ut till»s-am-rnans- och titta på arbetena, diskutera vägar, som varit ifrågasatta i vissa distrikt, titta på redan igangsatta företag o. s. v., o. s. v. Det är
