1-02 Nr 21. Onsdagen den 31 juni 1942 e. m.
Ang. iwïgväserzdels förslalligande. (lforts) eii tingens ordning, som visat sig ganska tillfredsställande, vilande på ett samarbete mellan lokala. myndigheter å ena sidan samt väg och vatten å den andra. Vad få vi nu? Jo, vi få vägnämnder, som sväva i stort sett i rymden och som äro ganska abstrakta och urvattnade i jämförelse med vägstvrelserna. Min ärade vän herr Elon Andersson, min bänkkamrat, gjorde gällande, att de där välgstyrelserna i själva verket redan nu äro utan något reellt inflytande. - Det är inte alls på det sättet. En vägstyrelse med en driftig ordförande kan uträtta ofantligt mycket. Ja, jag har den erfarenheten från mitt län, att herrar ordförande i väg-styrelserna äro utomordentligt driftiga och utomordentligt ledande män i fråga om vägväsendet. och de nedlägga ett utomordentligt intresserat, skickligt och sakkunnigt arbete. Det är sannerligen icke bara sken, utan det är en verklighet. Men vad kommer att återstå, när styrelserna nu i sin tur få vika för vägnämnderna? Jo, ett litet rådgivande organ, och jag tycker, att herr Linnér hade fullständigt rätt, då han sade, att den känsla, som kommer att besjäla de liär personerna, blir en känsla av mindervärdighet, av att de inte ha någon roll att spela. Och då sjunker det hela ytterligare ner, och byråkratien kommer att triumfera.
Jag skulle vilja direkt ställa följande fråga: Vad har inträffat, då man kommer med detta förslag, innan man fullt fört ut i livet 1934- års reform, som trätt i tillämpning år 1937? Vad har inträffat för att man nu skall kasta allt det där överbord och rusa fram och föreslå en helt och hållet ny ordning med förstatligande? J o, ingenting annat har inträffat, än att kommunikationsministern i sin proposition har förklarat för riksdagen, att för att få en snabb lösning av kommunalskattefrågan är det nödvändigt att skrida till ett förstatligande av vägväsendet. Men det är på denna punkt, som bevisningen brister. Herr Bärg kunde inte övertyga mig om att det var nödvändigt för kommunalskattefrågans skull. Andra, som tagit upp hans synpunkter, ha inte heller kunnat övertyga mig därom, och jag undrar, hur många av kammarens ledamöter som verkligen ha fått det intrycket, att här är styrkt och bevisat, att koinmunalskatteutredningen inte kan komma vidare, om riksdagen inte antar detta förslag.
Det har varit en olycka, herr talman, att denna fråga tagits upp som en skattefråga. En vägfråga skall tagas upp som en vägfråga och behandlas och fullföljas som en vägfråga. Denna fråga har från början tagits upp som en kommunal skattefråga och fullföljts som en sådan och skall lösas som en sådan. Jag förstår mycket väl, att det måste vara frestande för många, när man kommer och bjuder som på en bricka och säger: vill ni inte bli av med vägskatten? Ja, vem vill inte bli av med vägskatten? Det är ju klart, att alla tycka. att det vore förträffligt. Men vad får man betala för pris? Vad är det, som skall bli det verkliga vederlaget, om man nappar på kroken? Jo, det verkliga vedeflaget blir, att bygdeinflytandet får vika för tjänstemannainflytandet och flyttas över från bygden till ett stort byråkratiskt tekniskt ämbetsverk i Stockholm. Det skall nog inte dröja länge, mina herrar, förrän man upptäcker, att bytet var i allra högsta grad oförmånligt och att man blivit lurad på konfekten. Enligt mitt sätt att se vore det förnuftigaste att i stället för att kasta ut barnet med badvattnet eventuellt stärka och förbättra den ekonomiska kontrollen. Det har ju ansetts, och det skymtar 1 de sakkunnigas betänkande, att invändningen mot det nuvarande systemet är- framför allt den att kontrollen över handhavandet av de ekonomiska medlen icke voretinllfredsställande. Ja men, mina herrar, om, det är så, varför da inte soka en -l-.os- ning i den riktningen, att man anordnar en förstärkt kontroll, som soker sorja
.för att de medel, som vägstyrelserna och vägdistrikten förvalta, bli förvaltade -under mera betryggande former och garantier! l stället säger man, att efter
