16 Nr 22. Onsdagen den 10 juni 1942 f. m,
Förslag till rättegångsbalk. (Forte) göra rubbningar 1 organisationen, så kunde statsrådet gärna också ha tänkt på dmnarevalen och om möjligt låtit dem falla bort. Därom har skrivits bland annat i den processlagproposition, som avgavs till 1931 års riksdag anigående grunderna för en ny rättegångsreform, och även av det särskilda utskott som då behandlade frågan. Av dessa har det skrivits så mycket om den saken, att jag för min personliga del tycker, att, om det hade varit möjligt för statsrådet., så borde statsrådet ha tagit upp den frågan och låtit sig angeläget vara att åtminstone i någon mån påbörja avskaffandet av domarevalen. Det är en mycket ömtålig fråga. ag har talat närmare om den i min reservation, och jag skall inte nu dröja vid den i vidare mån än att jag kommer att markera min ståndpunkt.
Vad så angår kostnaderna för den nya rättegången har jag också i det avseendet uttryckt en skiljaktig mening. Reformen kommer att medföra betydande kostnader. Ar det nu verkligen meningen att genomföra en reform av stora mått, så bör man inte vara sinåsnål utan förse domstolarna med den nödiga arbetskraften och de tekniska hjälpmedel, som äro nödvändiga för att få ett raskt processuellt förfarande. I stället för att säga ifrån detta har man presterat en utredning, som jag i min reservation och naturligtvis alltjämt betraktar såsom ensidig. Herr statsrådet har velat göra gällande, att det hela är en ganska billig sak. Utredningen har till och med varit så ensidig, att utskottet, som herr statsrådet själv har märkt, har måst skriva visserligen försiktigt, som det heter, men dock ganska utförligt på en annan bog än den, som statsrådet gått på. Det är verkligen rätt intressant att se, huru gärna utskottsmajoriteten skulle vilja se saken på samma billiga sätt som herr statsrådet, men likväl inte vågar tala rent språk, utan svänger sig i den ena ordställningen efter den andra, för att därmed söka bemantla sina farhågor. Och det är nog herr statsrådet ej heller obekant, att utskottet haft rättmycket besvär med sitt yttrande på den punkten .J ag anser det vara ett fel att inte öppet erkänna de utgifter, som behövas. Det är enligt min uppfattning oändligt mycket bättre att från början tala om, att. denna rättegångsreform kostar åtskilligt med pengar, i stället för att det efteråt skall upptäckas, att så kommer den utgiften, och så kommer den utgiften, och till slut blir det uppenbart., att det hela har krävt betydande utgifter. Vill det svenska folket verkligen denna rättegångsreform, som nu beslutas, så måste också det svenska folket taga på sig de utgifter, som därmed äro förenade. I annat fall kommer det endast att bli ett halvdant arbete, och reformen kommer att följas av missnöje och klander under en lång tid framåt.
Emellertid anser jag, att det mest betänkliga, som vidlåder denna rättegångsreform, det är frågan om fnllföljdsrätten till Kungl. Mayït, till högsta domstolen, sådan som den har föreslagits. Kärnpunkten ligger i 54 kap. 9 och 10 §§. De rättelser, som ha föreslagits av utskottet i § 10 av detta kapitel, och som ha dragit med sig rättelse i § 9, betyda enligt min uppfattning rakt ingenting. De äro utan någon betydelse. Fullföljdsrätten begränsas och avklippes på ett högst betänkligt sätt. J ag kan för min del omöjligt anse det vara rätt, att högsta domstolen skall reglera tillströmningen av mål till sig själv. Detta sker därigenom, att alla, som så önska, visserligen få fullfölja sina mal till högsta domstolen, men av alla fullföljda mål beräknas allenast 30 74» få ga fram till den verkliga högsta domstolen, medan 70 % avvisas och, somodet heter, stå fast. Man må nu göra invändningar mot detta och säga, att något orättmätigt aldrig kommer att ske, utan målen komma att bedömas fullständigt opartiskt och samvetsgrant av de tre justitieråd, som skola fälla avgörandet. Det tror .jag nog också. Det är ej därom det är fråga. Det ar skenet, som sa bestämt talar emot det. Det kommer med nödvändighet att ute bland folket uppfattas såsom misstänkt, och det blir en visa bland folket, att så går det till.
