18 Nr 22. Onsdagen den 10 juni 1942 f. m,
Förslag till rättcgångsbalk. (Forts) första, att det kräves advokat i nära nog alla mål - alla utom de enklaste. Och för det andra komma domstolarna att få ett mindre antal mål än nu. Människorna komma att förskräckas av alla dessa bestämmelser om, h-ur en stämning skall skrivas, hur ett svaromål skall se ut, när det skrives efter ett liknande schema. Det måste de ha hjälp med. Det förstår man genast. Och människorna komma att förskräckas av alla dessa bestämmelser om förberedelse och huvudförhandling och det ena med det andra, som nu är onödigt att räkna upp. Och vad dyrt det blir sedan! lnte bara, när det blir fråga om process utan även överhuvud taget, när man skall vända sig till advokater. - För advokaterna kommer denna rättegångsreform att betyda en gyllene tid. - Självfallet är också, att därigenom, att staten meddelar en viss garantistämpel åt advokatkåren, kommer den enskilde medborgaren att anse sin säkerhet bjuda, att han vänder sig till en av dessa legitimerade och privilegierade advokater. För de jurister, som ej ha någon legitimation, blir det säkert en knapp och frestande tillvaro. Deras yrkesfrihet blir en frihet, som endast kommer att finnas på papperet. Jag har i min reservation talat om den saken.
Det fanns på min tid i Lund en gammal professor, som sade, att han tyckte,
attdet var någonting galet med juristerna. Han tyckte, att de verkade som om de varit uppväxta i spaljé. Ja, nu är det ju så, att vi ha en likriktad ämbetsmannakår. Ambetsverk måste det finnas. Och det är klart att de människor, som skola tjänstgöra där, måste anpassa sig. Det är nödvändigt, om det skall gå ihop. Däremot ha vi haft en vaken och fritt o-pererande advokatkår, där de unga advokatjuristernas strävan har varit den att någon gång få komma med i Sveriges advokatsamfund och på det sättet vinna en gloria. Hädanefter kommer det, när denna lag har gått igenom, att bli någonting förflackat och färglöst över det hela. Aven dessa herrar komma att stå i spaljé, kanske vackert blommande ibland, men det blir i alla fall inte detsamma som det har varit. Jag kan ännu i denna stund inte förstå vad det finnes för anledning att peka ut juristerna framför andra yrken och påtala deras fel och brister. På alla andra områden äro naturligtvis människorna lika litet felfria. Det kan hända olyckor med dem också, men alltjämt håller jag före, att advokaterna ha skött sig på ett sätt, som har varit ägnat att väcka allmänhetens förtroende, även om det gått illa för en eller annan. I stort sett anser jag för min del, att för var och en, som har fyllt 25 år och avlagt juridisk examen och som har treårig tjänstgöring hos domare, länsstyrelse eller advokat, bör detta vara tillräckligt för att han skall få utöva advokatyrket och även få kallas för advokat ex officio, vilket icke kommer att bli fallet hädanefter. . - Ja, herr talman, nu har jag sagt i huvudsak vad jag vill hava sagt, och jag tror, att det inte är mycket att tillägga. Jag tror också, att det är rätt fruktlöst att göra några ytterligare invändningar än de, som kunna förekomma 1 sammanhang med de framlagda reservationerna. Så gott som allting i denna sak är ju sedan år tillbaka förberett och tillrättalagt, och en eller annan röst emot betyder i själva verket så oändligt litet.
- nligt min mening är riksdagen nu helt enkelt tvungen att i det läge, dit frågan har kommit, antaga propositionen. För att nu inte vare sig herr talmannen eller andra skola tro ellertycka, att mitt anförande har varit alltför bittert eller varit alltför vemodigt, så skall jag bara erinra om en liten tilldragelse, som enligt vad det uppgives från trovärdigt håll har ägt rum. Det berättas, att en proposition förelåg till behandling i ett riksdagsutskott. Under utskottsbehandlingen befanns det, att några ledamöter av utskottet hade en betydligt avvikande mening från propositionen och försökte genom
