Onsdagen den 10 juni 1942 f. m. Nr 22. 35
Förslag till riittegåagsbalk. (Forte) ordningen kommer antalet tingssammanträden att väsentligt ökas, ocho detta kommer med all säkerhet att medföra svårighet att till nämndemän fa personer, vilkas tid är strängt upptagen. Visserligen utgår utskottet fran att, när rättegångsreformen en gång träder i kraft, frågan om nämndemännens rätt till ersättning skall vara löst, men förevarande spörsmål är ej allenast ochyej heller till huvudsaklig del ett ekonomiskt spörsmål. -Det är framför allt en organisatorisk fråga. Det är oun-dgängligen nödvändigt att vid det fortsatta arbetet uppmärksamhet ägnas åt denna sak.
Utskottets utlåtande angående det nya förfarandets inverkan på processkostnaderna kan jag icke helt biträda. Jag hyser nämligen den uppfattningen, att det nya förf-arandet kommer att medföra att part för utförande av sin talan i stor utsträckning nödgas anlita advokat. Därtill kommer att den per - sonliga inställelsen i ett stort antal mål kommer att ytterligare öka de enskildas
kostnader; särskilt betungande bli dessa kostnader, då part är bosatt långt ifrån domstolens sammanträdesort. Man måste se till, att processkostnaderna hållas nere, men det förefaller mig, som om utskottet icke tillbörligt beaktat detta förhållande. Den skärpning, som utskottet föreslagit beträffande den personliga inställelseskyl-digheten i hovrätt, synes grundad p-å ett ytterst teoretiskt betraktelsesätt, och utskottets förmodan, att den av inställelseplikten föranledda kostnadsökningen ej skall bliva alltför betungande, kommer säkerligen att jävas av den praktiska erfarenheten. Vidare har nu herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet uttalat, att erfarenheten under den nuvarande rättegångsordningen från de muntliga förhören i Svea hovrätt skulle tala ett annat språk. Men för det första går det inte att utan vidare överföra erfarenheter från den nuvarandeor-dningen på den nya, och för det andra skulle jag velat höra av herr statsrådet vilka det var som gärna begärde att få inställa sig i hovrätten. Det var säkert folk, som bodde i Stockholm eller dess närmaste omgivning, i varje fall var det nog inte bönder och småbrukare från Dalarne och Värmland, som ville göra den långa resan bara för att få framföra sin sak. Man måste taga i betraktande dessa dyra resor, och man måste också komma ihåg, att det kan tänkas, att parter i bättre ekonomisk ställning, .som tycka att dessa långa resor äro besvärliga, i stor utsträckning skulle söka .undvika att begagna den processor-dning, som staten ställer till förfogande, för att i stället begagna sig av extrajudiciella rättsmedel, skiljes domar o. d. Det .kan visserligen vara bra, att antalet processer minskas, men det kan icke vara avsikten med den nya rättegångsbalken, att den skall överföra avgörandet av rättstvister från de allmänna domstolarna till skiljedomstolar. Jag yrkar därför, herr andre vice talman, avslag å utskottets förslag om sådan ändring i 11 kap. 5 §, att parts inställelseskyldighet i hovrätt göres lika sträng som i underrätt, och bifall till den av mig samt herrar Persson i F alla och Gezelius avgivna reservationen om bifall tillkungl. Maj:ts förslag oförändrat i denna del. I
Den fråga, om vilken meningarna häftigast brutit sig un-der förarbetena och inom utskottet, är den som angår införandet av en nämnd i rådhusrätt vid behandling av vissa brottmål. Frågan är ju icke av någon större betydelse och något samband med den nya reformens bärande principer har den icke. Att spörsmålet uppdrivits till en sak av stor vikt och att man i viss mån gjort det hela till en politisk fråga kan icke bero på annat än att här insmugitt sig ett slags känslotänkande; man har tjusats av häradsnämndens nimbus och ansett att -det varit orätt att städerna icke skola få komma i åtnjutande av samma åorman som landsbygden, Har gor man sig emellertid skyldig till en felbe-
omning; namnden 1 städerna kommer aldrig att få sanima värde som den gamla häradsnämnden.
