38 Nr 22. Onsdagen den 10 juni 1942 f. m,
Förslag till rättegångsballc. (Forts) skall framföras icke blott i muntlig form utan även i fritt föredrag. Självfallet är det en massa dokument, kontrakt och andra handlingar, sakkunnigutlåtanden o. dyl., som måste uppläsas. Det fria ordet kommer till använd- ning, när det gäller parters och vittnens framställningar, d. v. s. vid hörandet av personer, som skola lämna upplysningar av ena eller andra slaget i målet eller utveckla rättsliga synpunkter. Det är inte så, som herr Linder antydde. att man skulle ha bortsett från den utveckling som ägt rum efter tillkomsten av 1734 -års lag och som innebär att man alltmer fått användning för skrift.
Skriften har dock på många områden kommit till en användning, som i hög grad skjutit fördelarna av muntligheten å sido. Detta gäller, såväl rättsskipning som förvaltning. Tegnér betecknade i ett av sina skoltal den svenska -för- valtningen såsom ett enda långt protokollsutdrag, där man trodde att man hade med dövstumma att göra, folk som hade glömt både att höra och att tala.
Fördelarna av muntligheten ligga framförallt i att man därigenom får en tillförlitligare grund för avgörandet. Muntligheten är intet självändamål, utan den har sin betydelse för utredningens tillförlitlighet, för att få fram sanningen i målet. Denna synpunkt betonades i själva verket redan vid tillkomsten av 1734 års lag. Otvivelaktigt byggde eller avsåg 1734 års lag att i stora delar bygga på den muntlighet, som ju sedan gammalt har sammanhört med det svenska rättegångsv.äsendet Men på vissa punkter hade redan i lagen gjorts en del undantag särskilt beträffande just sådana mål som herr Linnér också åsyftade, nämligen mera invecklade mål. Saken skulle framföras muntligen åtminstone i häradsrätt, om ej sakens vidlyftighet eller beskaffenhet annorledes fordrade. Ungefär så stadgas i en bestämmelse i 14 kap. av den nuvarande rättegångsbalken. Mot detta stadgande anmärktes redan vid lagens tillkomst av en Upplandshäradshövding, att det kunde befaras leda till att skriftligheten fick överhand i rättegången. Det uttalandet har ju ofta citerats, men det innehåller verkligen så mycket av sanning och ställer frågorna i en så riktig belysning att jag här ber att få läsa upp detta uttalande från år 1734. -Vid debatten om 14 kap. 1 § rättegångsbalken i den då till antagande framlagda lagen yttrade häradshövdingen Abrahamsson följande:
»Här s.äges, att i den första och andra instansen böra rättegångstvister muntligen föras, men verkan därav försvinner medelst det, som efter följer, nämligen: där sakens vikt och vidlyftighet eller andra omständigheter ej fordra, att det skriftligen sker. Jag har uti ett inlagt m=emorial, som blivit remitterat till justitiedeputationen, både tydligen och vidlyftligen anfört, att där vidlyftigheter uti rättegångar skola förkortas och parter i deras stridigheter till skyndsamt slut förhjälpas, måste skriftväxlingar hädanefter både i de tvenne första instanser, jämväl i överrätterna avskaffas, och i det ställe den i forna tider här i riket antagna, men sedermera ur bruk komna process återställas, så att alla rättegångstvister muntligen föras, liksom ännu sker vid häradstingen, då käranden korteligen föreställer speciem facti, tillika med sitt påstående» etc. "Uppå vilket sätt», fortsätter han, »alla av parterna hemma upp/tänkta chikaner försvinna och rättegångssaker till skyndsammare slut kunna befordras än nu sker, då vidlyftiga skriftväxlingar i bruk äro." - -
Jag tror inte, att man kan på ett bättre sätt både kritisera det skriftliga systemets nackdelar och framhålla det muntliga systemets företräden än som här har skett. När herr Linnér därför yrkar, att man beträffande de vidlyftl gare målen skulle i lagen göra ett undantag och där införa skriftlighet, kan han till stöd därför åberopa samma skäl som lagkommissionen år 1734.-Lag- kommissionen svarade att det är ganska naturligt att man vid sådana vidlyftiga saker måste använda -skrift. Men utvecklingen har faktiskt visa-tatt hela den nuvarande praxis med rättegångens skriftlighet steg för steg utbildat sig
