Onsdagen den 10 juni 1942 f.-m. Ni 22. 53
Förslag till rättegångsbazk. (Forts.)- tages finns det således ändå någon möjlighet till fotografering. Det riktiga hade emellertid enligt min mening varit att inte göra någon ändring alls i lagen på denna punkt.
Hur ter sig nu utskottets förslag i praktiken? Enligt detta förslag skall alltså fotografering förbjudas i rättssalen, medan en tecknare kommer att kunna sitta och teckna så mycket han vill. Resultatet kommer därför givetvis att bli, att tidningarna skicka tecknare i stället för fotografer till rättssalen; Enligt herr Siljeströms förslag kan alltså tillstånd lämnas till fotografering eller teckning i rättssalen. Aven om rätten skulle besluta förbud mot teckning, kan en skicklig tecknare sätta sig i salen och ur minnet teckna en bild, som han sedan återger i sin tidning. Tidningen kan man inte straffa utan att man först ändrar tryckfrihetsförordningen. Det är således endast vederbörande tecknare eller fotograf som man kan straffa.
Jag kan för min del inte förstå att man skall behöva stadga dylika förbud. Jag kan inte hjälpa att jag ser det som ett utslag, jag tror säkerligen omedvetet, av tidens reaktionära anda, att man skall förbjuda så mycket som möjligt och straffa så mycket som möjligt. Just denna anda, att man skall åstadkomma svårigheter för tidningarna och straffa dem, smyger sig fram och fångar människorna, kanske mer eller mindre omedvetet. Jag förstår inte att vi ens skola behöva ge ett lillfinger åt sådana tendenser, när det enligt min syn på dessa ting är alldeles onödigt att så skall ske.
Under denna punkt föreligger en reservation av herr Branting, vari han yrkar att bestämmelsen om att fotografi ej må tagas i rättssalen skall utgå. Jag tycker för min del att riksdagen gjorde riktigt i att fatta ett beslut i enlighet med denna reservation. Då bibehåller man den ordning som för närvarande gäller. Det blir således inte förbjudet att fotografera, men givetvis måste domaren se till att ordning och skick upprätthålles i domsalen, att inte fotograferna på något sätt störa förhandlingarna o. dyl. En sådan ordning upprätthålles redan nu, och man behöver inte befara att det blir någon ändring i detta stycke.
Jag tillåter mig med dessa ord, herr talman, att yrka bifall till herr Brantings förslag, som innebär uteslutande av den i 5 kap. 9 § upptagna bestämmelsen att fotografi ej må tagas i rättssalen.
Herr Siljeström: Herr talman! Denna fråga är ju en av de obetydligaste i det stora lagkomplexet, men trots sin stora obetydlighet har den väckt upp stora stormar inom utskottet. I knappast någon fråga ha lidelsernas vågor gått så höga som i denna fråga.
För närvarande är det ju tillåtet att fotografera i rättssalen. Av någon anledning har emellertid processlagberedningen ansett, att den utveckling som har förekommit är sådan att den bör förhindras, och för den skull föreslagit ett ovillkorligt fotograferingsförbud. Det är ju alldeles uppenbart, att det för domaren vore mycket bekvämare om han hade detta absoluta förbud att bygga på. Han behövde då inte ställas inför situationer, som ibland kunna vara en smula svåra att ta ställning till. När jag emellertid inte har velat gå med på detta ovillkorliga fotograferingsförbud, grundar jag denna min uppfattning -på den erfarenhet jag har soindomare. Det kan verkligen ofta förekomma tillfällen da det finns fullt legitima skäl att tillåta en fotografering i rättssalen. Herr Magnusson har nyss berört det fallet, att en domare tillträder sitt ämbete eller att en gammal domare avgår. Men det finns ganska manga andra tillfällen, da fotografering bör vara tillåten. Under ett av de fersta aren i min domsaga blev jag uppringd av överläraren Helger i Lidingo. Han meddelade att han höll på att författa en lärobok i hembygds
