54 Nr 22. Onsdagen den 10 juni 1942 f. m,
Förslag till rättegångsbalk. (Forts.) kunskap, i vilken han hade tänkt taga in en liten avdelning om hur rätten skipas i hembygden. Han ville illustrera detta. med en bild från häradsrättens sammanträde. Jag gav honom givetvis tillstånd att fotografera sammanträdet, och han tog en mycket trevlig bild, som nu finns i hans bok. Jag har denna här framför mig, och kammaren kan få se om det finns något som helst förgripligt i denna bild från en svensk häradsrätt, som handlägger ett enkelt testamentsmål. Förhandlingen stördes inte på något sätt, och jag märkte inte ens när fotografien togs. Många mål tilldraga sig inom bygden ett mycket stort intresse. Man talar om dem man och man emellan, och man läser om dem i tidningarna. Jag kan inte se att det kan vara något fel, att man låter ett referat av en sådan förhandling i tidningen åtföljas av en bild från häradsrättens sammanträde. . v i
Det är uppenbart att det har förekommit en del missbruk med denna rätt till fri fotografering. Vissa- tidningar ha inte dragit sig för att i ganska stor utsträckning inför allmänheten presentera bilder från mera celebra rättegångar. Det är antagligen detta som har föranlett den reaktion, som har tagit sig uttryck i detta förbud. På den punkten är det emellertid ganska lätt att komma till rätta, när man lägger i domstolens hand att bestämma om fotografering skall få ske eller inte.
Gentemot herr Magnusson vill jag säga att det är bättre med den formulering, som föreligger i min reservation, ty enligt denna fordras, att en framställning skall ha gjorts till rätten om tillstånd att få fotografera, under det att ett bifall till herr Magnussons reservation innebär, att vem som helst kan ställa sig i salen och fotografera, och först om rätten finner att missbruk föreligger eller att fotograferingen är störande, skall den ingripa. Det är bättre om man redan från början deklarerar, att ingen fotografering får ske eller att så.- dan får ske. -
Jag tror även att ett förbud som detta strider emot allmän uppfattning. Numera ha ju fotografer trängt sig in på alla livets områden, och när riksdagen högtidligen öppnas förekommer j-u t. o. m. filmning. Man frågar sig varför domstolarna skola vara så att säga sakrosankta, så att en tidningsman inte skall få komma in i rättssalen med sin kamera och visa bilder från rättens förhandlingar. Jag tror inte domstolarna äro så särskilt förtjusta över att ställas i en sådan särställning, att fotografier inte få tagas av vad som förekommer vid förhandlingarna. -
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den av mig m. fl. avgivna reservationen.
Herr Gärde: Herr talman! Herr Magnusson yttrade, att det var ett uttryck för tidens reaktionära anda, att man hade infört fotograferingsförbud vid domstolarna under pågående förhandlingar. Jag trodde å min sida att det var ett uttryck för humanitet. -
- Det torde väl inte förekomma någon meningsskiljaktighet om att det är i hög grad olämpligt att personer, som råkat i den olyckan att ha begått ett brott, ytterligare skola schavottera inför offentligheten genom att fotografier av dem offentliggöras i tidningarna. Även ur allmän rättsvårdssynpunkt måste det för övrigt anses otillfredsställande, att personer på. detta sätt kunna vinna en viss herostratisk ryktbarhet och så att säga lockas till brott genom den uppmärksamhet som rättegången medför.
Det skall inte av mig förnekas, att fall kunna förekomma, då en fotografering bör anses tillåten, såsom då en domare tillträder sitt ämbete eller,- sasom herr Siljeström nämnde, för en framställning om hur den svenska rättsskipnmgen ter sig. I dessa fall tror jag, att man kan finna utvägar även med den ly
