Onsdagen den 10 juni 1942 f. m. Nr 22. 55
Förslag till rättegångsbalk. (Forts.) delse, som förslaget har på denna punkt. Givetvis gäller detta ovillkorliga förbud mot fotografering endast själva förhandlingen inför domstolen, men inte i och för sig förbud mot att fotografera i rättssalen, då förhandling inte pågår.
Men om man - såsom herr Siljeström gör i sin reservation - lämnar rätten en befogenhet att medge fotografering, uppkommer, såsom också skedde i utskottet, frågan i vilka fall rätten skall lämna sådant tillstånd. I diskussionen om denna punkt visade det sig, att meningarna gingo mycket starkt isär. Man har därför all anledning befara, att prövningen vid de olika domstolarna komme att leda till fullkomligt olika tillämpning. Det har synts utskottet som om det vore lämpligare att införa ett generellt förbud hellre än att rätten skall upptas med prövning av dylika i och för sig ganska bagatellartade frågor. Om man mot varan-dra väger å ena sidan det intresse, som påkallar att en sådan fotografering får komma till stånd, och å andra sidan olägenheterna av en ojämn rättstillämpning på detta område, bör det ock vara ganska uppenbart, att olägenheterna väga tyngre och alltså till förmån för ovillkorligt förbud. Ingen torde lida verklig skada av att ett sådant ovillkorligt förbud införes, under det att en uppmjukning av bestämmelsen mycket väl kan leda till att fotogralfering tillåtes i fall, då den kan lända till personligt men för någon mänms a.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag på denna punkt.
Herr Branting: Herr talman! l denna som sagt obetydliga fråga skulle jag närmast ha kunnat följa herr Siljeströms linje. Men i själva verket har han i sin reservation infört ett nytt förbud genom stadgandet, att rättens tillstånd skall fordras också beträffande teckning.
Jag vet överhuvud taget inte, varför man har upptagit denna fråga till behandling i processlagberedningen eller varför den kommit att spela en så jämförelsevis stor roll. J ag undrar om inte hela förbudet härleder sig från en länge sedan förgången tid, när man tog blixtljusfotografier genom att avbränna ett större eller mindre fyrverkeri för att få tillräcklig belysning. Numera ske ju dylika fotograferingar på ett nästan omärkligt sätt, varför tagningarna inte på ringaste vis kunna störa ordningen i rättssalen.
Jag betraktar inte fotografering, teckning och dylikt från en rättegångsförhandling såsom någonting i och för sig särskilt önskvärt. Man kan överhuvud taget diskutera lämpligheten av referat från rättegångsförhandlingar. Men dessa olika åtgärder ingå i alla fall såsom ett led i rättsskipningens offentlighet. När man inte kommer på idén att förbjuda referat av vad som förekommer inför rätta, borde det enligt min mening vara lika klart, att ett förbud mot fotografering och teckning är omöjligt.
Jag förstår mycket väl det argument, som anföres av herr Gärde, att de stackars människor, som ha begått ett brott och råkat inför domstol, inte ytterligare skola behöva schavottera i pressen med sina fotografier. I verkligheten har man emellertid kunnat träffa fullt tillfredsställande överenskommelser med pressen för att bevara den diskretion, som i åtskilliga fall är påkallad, varvid alltså pressen varken publicerar fotografier eller ens nämner namnen.
Denna angelägenhet låter sig alltså ordnas på frivillighetens väg, utan förbud och utan bötesstraff. Bötesstraff stadgas på ett senare ställe, nämligen i 9-kap. 5 §, där det bland annat heter, att den, som fotograferar eller tecknar i rättssalen »eller eljest kränker domstolens värdighet», straffas med böter. Den reservation, som avgivits, omfattar naturligtvis också denna straffparagraf.
Jag ber att få yrka bifall till reservationen.
