62 Nr 22. Onsdagen den 10 juni 1942 f. m,
Förslag till rättegångsbalk. (Forts) även om yrkande därom ej framställts, förplikta honom att jämte parten ersätta kostnaden.
Enligt en vid förevarande paragraf avgiven reservation hade herr Branting på anförda skäl yrkat, att paragrafen skulle erhålla följande lydelse: âkall part - - - (lika med Kungl. Maj:ts förslag) - - - ersätta-kost- na en. -In,nan sådan kostnadsersättning ålägges parts ställföreträdare, ombud eller biträde, skall tillfälle beredas honom att yttra sig.
l detta yrkande hade herr Gezelius instämt.
Herr Branting: Herr talman! Vid denna paragraf har jag tillåtit mig avgiva en reservation, som går ut på ett upprätthållande av den regeln, att icke någon skall dömas ohörd till ersättnigsskyldighet för motpartens kostnader. Enligt paragrafen gäller ju, att ställföreträdare eller ombud för part eller biträde till part, som av rätten finnes ha gjort sig skyldig till vissa fel eller försummelser i rättegången, kan åläggas att jämte parte-n ersätta motpartens genom felet åsamkade rättegångskostnad. Till de fel, som sålunda ifrågakomma och kunna åsamka ersättningsskyldighet, hör bl. a. om biträde eller ombud uteblivit från rätten eller genom påstående eller invändning, som han bort inse sakna fog, föranleder uppskov eller vållar kostnad för motparten. Det är att märka, att dylik ersättningsskyldighet kan åläggas ombudet, även om något yrkande därom ej blivit framställt. Ersättningsskyldigheten kan sålunda drabba ombudet såsom en fullständig överraskning. Saken behöver icke på något sätt ha varit på tal, men när rättens dom kommer, finner han sig vara ålagd att ersätta motparten vissa rättegångskostnader med anledning av någonting, som förekommit i målet.
Jag finner detta stadgande mindre välbetänkt. Det förhåller sig ju på det
sättet, att rätten svårligen kan fördela -ansvaret mellan parten och ombudet, ansvaret för vad som har anförts eller underlåtits från partens eller ombudets sida. Vad som har förekommit mellan parten och hans- ombud undandrar sig fullständigt rättens bedömande. Det förefaller mig då fullkomligt orimligt, att rätten skall ge sig till att göra parten och ombudet gemensamt ansvariga utan någon närmare utredning om hur omständigheterna ha varit, när något visst rättegångsfel har förelupit. För den skull har jag tillåtit mig att framställa det yrkandet, att till paragrafen fogas följande bestämmelse: »lnnan sådan kostnadsersättning ålägges parts ställföreträdare, ombud eller biträde, skall tillfälle beredas honom att yttra sig.» Utskottet har väl ansett, att det är ganska givet, att om sådan ersättningsskyldighet ifrågasättes av rätten en närmare utredning därom först skall förekomma, men någon bestämmelse 1 lagtexten har utskottet icke velat vara med om. - Då jag, som sagt, anser denna fråga, som kanske också kan betecknas såsom relativt obetydlig, i alla fall beröra den principen, att ingen mådömas ohörd, så har jag hållit på den ståndpunkt, som här utvecklats. Jag vill framhålla till ytterligare belysning av detta spörsmål, att det mycket väl kan förekomma, att ett sådant beslut om ersättning fattas i hovrätten och att någon möjlighet att föra klagan mot beslutet ick-e föreligger. Sålunda kan det förekomma, att någon dömes ohörd och sedan icke- kan överklaga beslutet.
Herr talman! J ag ber att få yrka bifall till den av mig avgivna reservationen.
Herr Gärde: Såsom herr Branting framhållit rör den ifrågavarande bestämmelsen skyldighet för ombud att jämte parten, d. v. s. ombudets huvud
