Onsdagen den 10 juni 1942 f. m. . Nr 22. 63
Förslag till rättegångsbalk. (F orts.) man, ersätta motpartens rättegångskostnader i vissa fall av vårdslös eller försumlig processföring. Det är alltså inte allenast huvudmannen utan även hans ombud, som kan åläggas att solidariskt med huvudmannen ersätta den andra parten hans kostnader i målet. Mot själva stadgandet i och för sig ha visserligen i en motion framförts vissa betänkligheter, men dem har utskottet inte funnit övertygande, och herr Branting har ej heller reserverat sig såvitt angår domstolens befogenhet att utan yrkande ålägga ett dylikt vårdslöst ombud ersättningsskyldighet. Frågan gäller nu uteslutande huruvida i lagtexten skall införas uttrycklig bestämmelse om att ombudet, innan han ålägges ersättningsskyldighet, skall ha tillfälle att yttra sig i frågan.
Emellertid sammanhänger detta med lagförslagets tekniska utformning. Man omnämner icke i varje särskilt fall rättens skyldighet att låta part eller annan yttra sig över ett visst yrkande eller en särskild fråga. Det skulle då onekligen se egendomligt ut att just i en enda paragraf införa ett sådant stadgande. Utskottet har därför gått den vägen, att det med beaktande av själva det sakliga innehållet i herr Brantings anmärkning i motiven uttalat, att givetvis bör ett sådant hörande ske, om inte särskilt hinder föreligger, t. ex. i det förhållandet att ombudet avvikit.
Skillnaden i sak är alltså ytterst obetydlig. Det gäller närmast huruvida rent lagtekniskt sett den ena eller andra metoden skall användas, och enligt min mening står det i strid med den allmänna regel, som legat till grund för detta förslags utformning att i ett speciellt fall göra ett dylikt omnämnande, när det inte skett i andra fall.
Herr Branting: Herr Gärde gör gällande, att det skulle vara onödigt med ett specialstadgande i detta fall, därför att enligt allmänna regler rätten skulle vara skyldig att inhämta yttrande från part eller ombud i alla fall, när ett yrkande om ersättning eller annat yrkande framställts. Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten på den i detta fall förekommande, ganska egenartade bestämmelsen, nämligen att ersättningsskyldighet kan åläggas part och ombud, utan att något yrkande därom har framställts! Det är denna bestämmelse, som enligt min mening motiverar, att man också bör ha med ett klart stadgande därom, att ersättningsskyldighet icke må åläggas någon, utan att han först haft tillfälle att yttra sig därom.
Herr Gärde: Herr talman! En dylik situation kan föreligga också i en hel del andra fall, där herr Branting icke har yrkat intagande av uttrycklig bestämmelse i ämnet, t. ex. i fråga om ansvar för rättegångsförseelse. Också där kan rätten utan yrkande döma till ansvar.
Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen enligt de därunder förekomna yrkandena propositioner, först på godkännande av den under behandling varande paragrafen samt vidare därpå att nämnda paragraf skulle godkännas med den lydelse, som påyrkats i den av herr Branting därom anförda reservationen; och förklarade herr talmannen, efter att hava upprepat propositionen på paragrafens godkännande i enlighet med utskottets förslag, sig finna denna proposition vara med övervägande ja besvarad.
Herr Branting begärde votering, i anledning varav uppsattes samt efter given varsel» upplastes och godkändes en sa lydande omröstningsproposition:
-Den¿ som godkänner 18 kap. 7 § i första särskilda utskottets förslag till rattegangsbalk, röstar J a;
