68 Nr 22.
Förslag till rättegångsbalk. (i Kungl. Mayïts förslag:)
tänktes förhållande eller annan omständighet skäligen kan befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt för-svårar sakens utredning, eller ock anledning förekommer, att han fortsätter sin brottsliga verksamhet. Har den misstänkte stadigt hemvist inom riket och kan å brottet icke följa svårare straff än fängelse, må fara, att han avviker, ej anses föreligga, med mindre han gjort förberedelse eller försök därtill.
Onsdagen den 10 juni 1942 f. m,
(Forte)
, (i utskottets förslag: )
tänktes förhållande eller annan omständighet skäligen kan befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning, eller ock anledning förekommer, att han fortsätter sin brottsliga verksamhet. Har den misstänkte stadigt hemvist inom riket och kan å brotteticke följa svårare straff än fängelse, må fara, att han avviker eller försvårar sakens utredning, ej anses föreligga,
med mindre han gjort förberedelse eller försök därtill.
Kan å brottet icke följa lindrigare straff än straffarbete i två år, skall häktning ske, om det ej är uppenbart, att anledning därtill saknas.
Finnes uppenbart, att den miss- Finnes sannolikt, att den misstänktänkte kommer att dömas allenast till te kommer att dömas allenast till böböter eller mistning av befattning på ter eller mistning av befattning på vis-s tid, må. häktning icke ske. viss tid, må häktning icke ske.
Enligt en vid förevarande paragraf avgiven reservation hade herrar Schlyter, Linder, Branting, Alfred Andersson, Dahlström, Anderberg, Lövgren, Olsson i Mellerud, lsacsson, Mårtensson och Berg dels ansett, att utskottets yttrande beträffande paragrafen bort erhålla den lydelse, reservationen visade, dels ock yrkat, att paragrafen skulle erhålla följande avfattning:
Är någon på sannolika skäl misstänkt för brott, varå straffarbete kan följa, må han häktas, om med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäligen kan befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning, eller ock anledning förekommer, att han fortsätter sin brottsliga verksamhet.
Är brottet ringare än i första stycket sägs men kan därå följa fängelse och har den misstänkte icke stadigt hemvist inom riket, må han häktas, om det skäligen kan befaras, att han avviker. -
Kan å. brottet icke följa lindrigare straff än straffarbete i två år, skall häktning ske, om det ej är uppenbart, att anledning därtill saknas. -
Kan det antagas, att den misstänkte kommer att dömas allenast till böter eller mistning av befattning på viss tid, må häktning icke ske.
Herr Schlyter: Herr talman! Häktandet här i landet har på senare år, alltsedan en kungl. kungörelse av 1925, som införde kontroll över häktningsbestämmelsernas tillämpning, väsentligen nedgått. De nuvarande häktninøgsbestämmelserna, som återfinnas i strafflagens promulgationsförordning, goa beträffande de stora, viktiga grupperna av brott ut på att vid brott, vara kan följa straffarbete, kan häktning äga rum utan några närmare villkor ifallnvederbörandc icke har stadigt hemvist, och beträffande bofast person kan haktning ske, ifall det föreligger flyktfara eller s. k. kollusionsfara, v..-s. fara för att han undanröjer bevisning. Vid brott, varå allenast kan följa fängelsestraff, finns icke någon motsvarande häktningsrätt annat än beträffande person, som icke har stadigt hemvist. Han kan häktas på grund av flyktfafß
