Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/667

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Onsdagen den 10 juni 194.2 e. m. Nr 22. 107

Förslag till rättegång/sbalk. (Forts) att han menar att de bestämmelser, som finnas processlagen angående förberedelsen, liksom i fråga om stämningens utförlighet och dylikt, skola sätta domaren i stånd att bättre än förut veta vad saken rör sig om. I det avseendet kan man, förefaller det mig, både ge herr justitieministern rätt och även ge mig rätt, när jag hävdar en avvikande ståndpunkt. Det är alldeles riktigt, att bestämmelserna i lagen ålägga parterna att under förberedelsen exempelvis "uppgiva de bevis de vilja åberopa och vad de vilja styrka med varje särskilt bevis». Överhuvud taget ser jag saken så, att förberedelsen avser att klarlägga tvistepunkterna i målet; de relevanta påståendena och fakta som anföras från olika håll skola fram redan då.. Kunskapen härom blir givetvis till förmån för domaren. Han kommer därmed att få klarhet om själva skelettet 1 den blivande processen.

Men detta är en sak, mina herrar, och en helt annan sak är att veta vad ett vittne har att berätta. Parten har uppgivit att han vill styrka ett visst relevant faktum med det eller det. vittnet. J aväl, detta vet domaren. Men hur detta skall gå till, hur vittnet har gjort sina iakttagelser, varför man skall ha tilltro till vittnets berättelse, o. s. v. - det framgår naturligtvis inte av förberedelsen. Dessa omständigheter kunna inte framgå av förberedelsen, ty i vittnesmålet kommer man in på det levande livets förhållanden, som alltid äro skiftande och rika och naturligtvis inte kunna anges på förhand, utan komma fram först i och med vittnesmålet. Av denna anledning menar jag, att det likväl är riktigt när jag gör gällande, att domaren kommer att stå ganska främmande inför saken så snart det gäller att leda ett vittnesförhör.

Herr Linder: Herr talman! När herr Branting vänder sig mot mig beträffande advokaterna, slår han in öppna dörrar. Jag har nämligen, både i den motion, jag har väckt, och i det anförande jag tidigare hållit, trätt in just för advokaternas oberoende ställning. Jag har opponerat både mot deras disciplinerande och mot kontrollen över dem. Jag har alltså ingenting att -i det avseendet förebrå mig. A

Men, herr Branting, jag vill inte, att advokaterna skola topprida domstolarna eller samhället.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen jämlikt de därunder förekomna yrkandena gjorde propositioner, först på godkännande av den nu föredragna paragrafen samt vidare därpå, att nämnda paragraf skulle godkännas med den lydelse, som påyrkats i den av herr Linnér därom anförda reservationen; och förklarade herr talmannen, sedan han upprepat propositionen på paragrafens godkännande enligt utskottets förslag, sig finna denna proposition vara med övervägande ja besvarad.

Herr Branting begärde votering, i anledning varav uppsattes samt efter given varsel upplästes och godkändes en så lydande omröstningsproposition:

Den, som godkänner 36 kap. 17 § i första särskilda. utskottets förslag till rättegångsbalk, röstar Ja;

Nej; Vinner Nej, godkännes nämnda paragraf med den lydelse, som påyrkats i den av herr Linnér därom anförda reservationen.

Den, det ej vill, röstar

Seødan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen anyo upplästs, verkställdes till en början omröstning på det sätt, att efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som ville rösta.