16 Nr 16. Onsdagen den 29 april 1942.
Ang. ordningen, för utseende av suppleant för landstingswtan. (Fortsg skrift av den valsedel, som begagnades vid landstingsmannavalet i rebro stad, och av denna framgår det, att för varje ordinarie ledamot uppsatts allenast en suppleant i stället för två, som ju är tillåtet. Det är därför man har haft så ont om suppleanter, som kunnat rycka in vid förfall för de ordinarie.
Beträffande det förslag som innefattas i motionen vill jag framhålla, att sammanräkningar för att få fram nya landstingsmän efter avgångna skulle taga alltför lång tid. Jag har varit med om fall, då en landstingsman på söndagskvällen anmält förhinder att deltaga i landstinget, som börjar sitt möte på måndag morgon. I ett sådant fall är det naturligtvis fullkomligt otänkbart, att länsstyrelsen skall kunna företaga en sammanräkning så fort, att nian får någon nytta därav under veckan för landstingets möte. Platsen kan alltså inte bli besatt, om man går motionärernas väg, den saken är uppenbar.
Då kvarstår endast den möjligheten att man skapar förutsättningar för ytterligare en sammanräkning, vilket reservationsvis föreslagits. Konstitutionsutskottet har emellertid framhållit, att man inte skall ändra lagar i onödan, d. v. s. då en ändring inte har någon verkligt stor betydelse. Det är inte riktigt att i små, små etapper ändra gällande lagar, varigenom man endast irriterar de människor, som skola tillämpa dessa vid oavlåtliga ändringar. Det är besvärligt, och det klagas mycket allmänt över att man inte gör lagändringar -i större sammanhang, utan kommer med den ena lilla detaljen då och den andra då. Jag tillhör dem, som vilja vara med om lagändringar, när de äro betydelsefulla, men inte i ett fall som det föreliggande, där, som det visats, partierna själva kunna sköta om att de ha ersättare för de ordinarie ledamöterna. ,
Jag ber, herr talman, att få yrka. bifall till konstitutionsutskottets hemställan. Jag vill tillägga, att jag knappast förstår vad en återremiss skulle tjäna till.
Herr Sjödahl: Herr talman! Jag kan hålla med herr Källman om att man inte skall ändra lagarna utan att det verkligen föreligger behov därtill. Det är emellertid viktigt, att man, när man går att förrätta riksdagsmannaval i respektive landsting, då har platserna besatta i överensstämmelse med det ursp.rungliga valresultatet. Har den nuvarande ordningen vissa brister i det avseendet, är det inte bara berättigat att göra en lagändring, ty demokratien skall fungera så, att ledamöter av första kammaren utses enligt de anvisningar, som de ursprungliga väljarna givit. Är det brister på denna punkt, är det fullgiltig anledning att göra en .ändring i lagen. Jag skulle därför vilja instämma med dem, som ha yrkat på återremiss. Jag gör det även ur den synpunkten, att i två Valkretsar, Stockholms och Göteborgs, där stadsfullmäktige välja förstakammarledamöter, finns det inte någon möjlighet att vid ett förfall, beroende pfå beredskapstjänstgöring eller sjukdom eller vad det må vara, inkalla en suppleant för en frånvarande. Jag vet att i höst ett fall kommer att inträffa då en bråkdel av en röst, och i en viss situation en sjättedels röst, för den liändelse någon är borta från någotdera av partierna, kan komma att medföra, att det inte blir den uppsättning av ledamöter i första kammaren som man hade anledning att förmoda på grund av resultatet av det föregaende stadsfullmäktigevalet. - -
Om detta ärende åtcrreniitteras till utskottet, skulle jag vilja be utskottet att även taga vad jag nu anfört under övervägande. Ar -det-av vikt att vid landstingens val av ledamöter i första kammaren alla partier äro representerade med hänsyn till ett föregående valutslag, är det även av vikt att Stockholm och Göteborg, och eventuellt de städer som jämte landstingen välja förstakammarledamöter, äro representerade i den utsträckning som folket 1 val har anvisat.
