Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/691

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Fredagen den 12 juni 1942. NI 23. 11

Ang. främjande av stadsbarn-s sommar-vistelse på landet m. m. (Forts.) Herr talman! På grund -av det anförda tillåter jag mlg att hemställa om bifall till den av mig m. fl. avlämnade motionen.

l detta anförande instämde herrar Sten, Gillström, Karl August Johanson, Asplund, Granath och Brandt.

Herr Nilsson, Bernhard: Herr talman! Med anledning av vadden föregående ärade talaren yttrade vill jag påpeka, att den proposition, som liggertill grund för det föreliggande utskottsutlåtandet, endast avser att bereda möjlighcttill fria resor åt barn från städer och andra tättbebyggda samhällen samt utvidgning av sommarkoloniverksamheten. Befolknmgsutredningens förslag innebär ett mycket vidlyftigare program, nämligen bl. a. att bereda barnen läkarhjälp, tillgodose deras beklädnadsbehov och att för övrigt ge en allmän krishjälp åt barnen. Det är ju ändamål, som ligga helt och hållet vid sidan av den kungl. propositionen, och dessutom är det ett så pass vittomfattande förslag, att det väl icke gärna kan komma i fråga att riksdagen på grundval av den nu föreliggande motionen skulle fatta position härtill.

Vad sedan beträffar frågan om att även bereda barn från andra delar av landet sommarvistelse på andra platser än dem, där de ha sina hem,. tror jag nog, att det föreligger ett ganska stort behov av -att bereda möjlighet för vissa barn till vistelse i annan miljö än den, som de äro vana vid. Jag har själv erfarenheter från Jönköpings län om hur angeläget detta ibland kan vara. Vi ha i mitt län det s. k. Hindsens barnhem, som tillkommit tack vare enskilda donationer. I detta barnhem mottagas under sonirariia 60-70 barn från hem, där barnen av en eller annan anledning kanske icke nått den vigör, som de borde. Det behöver ju icke alltid bero på fattigdom i hemmet, utan det kan vara helt andra omständigheter, som förorsaka att barnen icke fått den vård och näring, som de skulle ha behövt. När provinsialläkarna under sina resor i bygden få kännedom om sådana fall, söka de ordna det så, att barnen kunna komma till Hindsens barnhem under tre månader på sommaren och där få frisk luft, sol, bad och närande husmanskost. Därigenom erhålla barnen en uppryckning, som medför, att de under vintern och till nästa sommar bättre kunna motstå risken att bli smittade av en del sjukdomar. Det händer t. o. m. att samma barn komma tillbaka det-ena året efter det andra. Det har visat sig, att vistelsen på detta hem är av en utomordentligt stor betydelse för barnen. Jag vet, att det även i andra län finns liknande barnhem, som fylla en mycket stor och viktig uppgift. - -

Det är emellertid varken hos oss eller annorstädes landshövdingarna, som ha hand om dessa barnhem. Jag tror för övrigt, att det icke skulle vara så särskilt angenämt för en landshövding att dela ut dessa pengar till familjerna i sitt län. Hur omsorgsfullt han än prövar de olika fallen, riskerar han nämligen alltid att råka ut för att göra missgrepp och felbedöma behovet, vilket skulle kunna göra hans ställning ganska besvärlig och prekär. I Jönköpings län är det i stället landstinget, som har hand om detta barnhem, och landstingets organ ha ju mycket bättre möjligheter att taga reda på var det finns sådana barn, som behöva denna uppryckning. På så sätt får man också till stånd en rationell ordning och ett gott utnyttjande av de medel, som stå till förfogande.

Om riksdagen skulle gå in för något sådan som motionärerna både i den nu behandlade motionen och i andra framställningar tänkt sig, anser jag därför för min del, att vi först måste få en utredning, som klarlägger, på vilka grunder och under vilka former denna verksamhet skall bedrivas.

tälfied desa ord ber jag,- herr talman, att få yrka bifall till utskottets hems an.