Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/693

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Fredagen den 12 juni 1942. Nr 23. 13

Ang. främjande av stadsbarns sommarvistelse på landet -(F-orts.) n innehåller icke något som icke finns i propositionen och som följaktligen också utskottsutlåtandet innehåller. Jag fäster uppmärksamheten på att om utskottets utlåtande bifalles - och det är mycket viktigt, att allmänheten och framför allt de kommunala intressenterna få kännedoni om detta - finns hela den dispensrättighet,. som dessa reservanter begärt, beviljad av riksdagen. J ag- vill, att man skall göra klart för sig detta, så att man icke tror, att det föreligger någon verklig motsättning mellan reservanternas och utskottets skrivsätt.

Herr talman! Detta är vad jag har att anföra i denna fråga..

Herr Näsström: Herr talman! Jag ber att få försäkra den näst föregående ärade talaren, att landshövdingarna i de norrländska länen skulle kunna fylla denna uppgift på ett mycket bra sätt. De äro vana vid att människorna vända sig till dem med alla sina bekymmer, och dessutom känna de i regel sina län så bra, att jag tror, att ingen annan skulle kunna fördela en sådan här summa så rättvist och opartiskt som de skulle kunna göra. Vidare ha vi ju barnavårdsförbunden i de olika länen, som stå i kontakt med länsstyrelserna. Jag kan därför icke se, att det finns något sakligt hinder i detta avseende för att kunna genomföra denna hjälpåtgärd. Jag trorvisst, att det förhåller sig så, som herr statsrådet Möller säger, med ärendets gång, men jag är också övertygad om att med litet god vilja skulle den svenska riksdagen kunna få fram 400,000 kronor för detta synnerligen behjärtansvärda ändamål. Vi kunna icke endast förlita oss på den privata hjälpverksamheten, utan även vi riksdagsmän få taga vårt ansvar i en sådan fråga som denna.

Vad sedan beträffar de fria resorna, få dessa för oss i Norrland icke den betydelse, som man kan vänta av utskottsförslaget. Det är icke likartade förhållanden uppe i Norrland och i södra Och mellersta Sverige. Just därför har också denna framställning gjorts för att man skulle kunna utvidga redan befintliga barnkolonier o. s. v. Det är framför allt till sådant som pengarna skulle användas. Jag har vid personliga samtal med landshövdingarna fått höra, att de livligt beklaga, att detta förslag icke kunnat komma fram i tid. När utskottet emellertid framhåller, att det icke har ansett sig kunna taga ställmng till befolkningsutredningens förslag i detta sammanhang, vill jag fråga ntskottet:-I vilket sammanhang ämnar utskottet då hjälpa de norrländska barnen? Såvitt jag förstår, kommer det icke att framläggas någon proposition i detta ämne 1 år, och följaktligen lämnar man Norrlandsbarnen åt sitt öde.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen jämlikt därunder förekomma yrkanden gjorde propositioner, först på bifall till vad utskottet-1 det-under behandling varande utlåtandet hemställt samt vidare på bifall till de-1 ämnet väckta motionerna l: 270 och li: 390; och förklarades den forra propositionen, som upprepades, vara med övervägande ja besvarad.

Föredrogos och bordlades ånyo statsutskottets utlåtande nr 172 och bankoutskottets memorial nr 54-56.

Anmäldes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelse, nr 330, till Konungen 1 anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till främJandle ïilv sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tättbebyggda sam ä en.

Skrivelseförslaget godkändes under förutsättning att utskottets hemställanden 1 utlåtande nr 171 bifólles även av andra kammaren.