Ur denna synpunkt synas till en början vissa kompletteringar av den nu gällande upplösningslagen vara erforderliga.
I avbidan å det förslag rörande förlängd giltighet av upplösningslagen, som är att förvänta vid årets riksdag, hava vi emellertid icke funnit anledning att nu göra detta spörsmål till föremål för något motionsvis framfört yrkande.
Däremot synes oss omedelbart böra till behandling upptagas ett annat, ovan berört spörsmål, som förutsätter särskild lagstiftning vid sidan av upplösningslagen. Vi åsyfta härmed det av statsministern påtalade förhållandet, att grundlagen icke medgiver riksdagsmans uteslutande ur riksdagen därför att det parti denne tillhör blivit upplöst. I samband med denna fråga lärer tydligtvis till behandling böra upptagas jämväl spörsmålet om förverkande i dylika fall av kommunala förtroendeuppdrag.
Visserligen uttalade justitieministern i ovan berörda proposition till 1940 års riksdag, att en upplöst sammanslutning icke kunde såsom parti verka vid val. Detta är riktigt, såvitt man tänker på den egentliga valagitationen, men intet hinder finnes för partiets deltagande i valförrättningen under sin gamla beteckning eller eventuellt en ny sådan, och dessa representanter kunna alltjämt inväljas i riksdag och kommunala församlingar. Avlägsnandet av ett upplöst partis representanter kan därför ej heller sägas på längre sikt vara en indirekt följd av partiets upplösning. Direkta lagstiftningsåtgärder äro i sådant avseende erforderliga.
Ett förverkande av uppdraget såsom riksdagsman förutsätter ändring av § 26 riksdagsordningen, och en dylik ändring kan ju vid denna riksdag endast antagas såsom vilande. Det synes oss emellertid väl motiverat, att redan nu såsom ett led i beredskapsåtgärderna besluta om dylik grundlagsändring, då därmed möjlighet beredes att — om särskilt allvarliga omständigheter till sådant skulle föranleda — snabbare än eljest vore fallet vidtaga de åtgärder som erfordras för grundlagsändringens ikraftträdande.
Förverkandet av riksdagsmannauppdraget synes böra göras helt beroende av, att beslut om upplösning av viss sammanslutning fattats, och synes böra gälla den, som vid tiden för upplösningen eller under viss tid därförut — förslagsvis sex månader — varit medlem av sammanslutningen eller deltagit i eller främjat dess verksamhet. Vi förutsätta, att framställning härom till vederbörande kammare skall göras av konstitutionsutskottet. Eventuellt kan för ett bifall till en sådan framställning uppställas fordran på kvalificerad majoritet, exempelvis 3⁄4 majoritet.
Vad härefter beträffar spörsmålet om förverkande av andra allmänna uppdrag, då fråga är om medlemmar av upplöst sammanslutning, möter här intet hinder att genomföra en lagstiftning som omedelbart träder i kraft. En dylik lagstiftning synes oss böra få formen av en särskild författning med direkt anknytning till upplösningslagen i så måtto, att denna särskilda författning träder i tillämpning först när beslut om upplösning fattats.
