Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/254

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


14
Motioner i Första kammaren, Nr 130.

antagas utlösa sjukdomssymtomen, funnes till hands (allergenextrakt). Ingnedes eller insprutades ett dylikt extrakt i huden, uppstode, om personen vore överkänslig för något av de vid prövningen använda extrakten, en stark rodnad. Man kunde på så sätt fastställa sjukdomens orsak och genom undanröjande av denna, t. ex. dammalstrande möbler, sängkläder, mögel i bostaden etc., resp. genom ombyte av yrke på ett tidigt stadium av sjukdomen häva denna eller motverka sjukdomens vidare utveckling.

Det vore av mycket stor betydelse, om vi bleve i stånd att här i landet mera konsekvent tillgodogöra oss dessa nyare forskningsresultat. De utländska allergenextrakt, till vilka vi under nuvarande förhållanden i stort sett vore hänvisade, hade icke befunnits lämpliga dels på grund av deras höga pris, dels av den anledning, att de ofta vore otillförlitliga.

Sina önskemål härutinnan har docenten Salén sammanfattat väsentligen i följande punkter:

1) Inrättandet av en statlig centralanstalt för framställning av allergenextrakter, för utförande av allergenanalyser samt därpå grundade åtgärder för allergensanering och behandling av fallen i övrigt. Med stor sannolikhet kunde antagas, dels att den efterbehandling av fallen, som den företagna utredningen motiverade, i viss och ganska stor utsträckning skulle kunna utföras å centrallasarettens medicinska avdelningar, dels ock att den allergensanering, som befunnes erforderlig, skulle kunna genomföras under medverkan av distriktssköterskorna, under förutsättning att dessa under sin utbildningstid erhölle nödig skolning härför. Så småningom torde den funktionella hudprövningen, utförd med de av centralanstalten framställda allergenextrakterna, kunna decentraliseras och komma till utförande även å centrallasarettens medicinska avdelningar. På grund av dessa undersökningars tidsödande natur torde dock härför krävas en ej oväsentlig personalökning å nämnda avdelningar.

2) Centralanstalten borde förläggas till ett större sjukhus med nära anslutning till medicinsk och otolaryngologisk klinik och poliklinik samt röntgeninstitution med avdelning för behandling.

3) Centralanstalten borde jämväl förläggas å sådan ort, att särskild kurs för distriktssköterskor kunde utan svårighet anordnas.

4) Anstalten borde inrättas dels som en klinisk avdelning (för mera svåranalyserbara fall), dels som en poliklinisk sådan, med tillgång till s. k. allergenfria kammare.

5) Anstalten kunde lämpligen upprättas genom samverkan mellan staten och Stockholms stad. Dess senare överflyttande till statligt sjukhus borde övervägas.

Uttalanden av
sakkunniga m. m.
Kommittén har haft tillfälle att, förutom med förslagsställaren, överlägga i ämnet med professorerna Israel Holmgren och Christian Jacobæus samt överläkaren, docenten Oskar Lindbom. Dessa sakkunniga delade till fullo den uppfattning angående ifrågavarande sjukdomars orsakskomplex, som docenten Salén i sin p.m. framlagt. Det erinrades ock om de allergiska sjukdomarnas stora utbredning och att det därför icke vore tänkbart att till en anstalt samla alla fall, som vore i behov av specialdiagnos och behandling. I likhet med docenten Salén underströko de sakkunniga jämväl, att bekämpandet av astmasjukdomen icke endast kunde förläggas till sjukhusen utan att för ändamålet ofta krävdes åtgärder av genomgripande art, vilka ej sällan kunde vara förenade med stora och för den enskilde oöverkomliga kostnader. Här måste således vid en blivande sanering det allmänna träda