Kostnaden för de olika transaktionerna i postgirorörelsen äro f. ö. betydligt högre än de inflytande portoinkomsterna. Sålunda utgjorde enligt en av generalpoststyrelsen verkställd undersökning, grundad på 1936 års förhållanden, kostnaden per inbetalningskort 22.57 öre, varav 17.58 öre hänförde sig till arbetet vid postanstalterna, och per utbetalningskort 34.63 respektive 21.13 öre. För girering uppgick kostnaden till 11.36 öre. Även i den sålunda föreliggande disproportionen mellan portoinkomsterna och kostnaderna synes ligga ett visst skäl för höjning av de förra.
Då till vad sålunda anförts kommer, att statens behov av medel påkallar utnyttjande av de möjligheter till erhållande av ökade inkomster, som stå till buds utan att bliva oskäligt betungande för dem det vederbör, hava vi kommit till den uppfattningen, att en höjning av avgifterna i postgirorörelsen bör företagas.
En sådan höjning synes lämpligen kunna sättas till 5 öre över lag för inbetalningskort och utbetalningskort.
Även de nu avgiftsfria gireringarna böra beläggas med avgift. Desamma förorsaka ett ej obetydligt arbete och hava för dem, som beordra gireringarna, praktiskt taget samma effekt som utbetalningskorten. Avgiften torde böra bestämmas till 5 öre per gireringsuppdrag.
Postgiroavgifterna skulle även efter höjningen respektive införandet av gireringsavgiften bliva mycket moderata. Med hänsyn härtill och i betraktande av de många fördelar, postgirorörelsen har att uppvisa vid jämförelse med andra metoder för penningöverflyttning, torde man icke behöva befara, att den nu angivna mycket måttliga avgiftshöjningen skulle inverka hämmande på rörelsens anlitande.
Höjningen i fråga skulle medföra en inkomstökning av i runt tal 3.2 miljoner kronor.
I detta sammanhang må framhållas, att frågan om höjning av in- och utbetalningsavgifterna i postgirorörelsen var föremål för 1941 års riksdags behandling i anledning av proposition nr 40 och motion nr I: 183. Propositionen, som avsåg höjning av utbetalningsavgiften från 10 till 15 öre, bifölls. Motionen däremot, som även upptog förslag om ökning av inbetalningsavgifterna med genomgående 5 öre, avstyrktes av bankoutskottet (utlåtande nr 10). Utskottet ansåg det nödvändigt att före ståndpunktstagandet hava tillgång till en utredning rörande de verkningar, som en höjning av inbetalningsavgifterna skulle föranleda särskilt för postanvisningsrörelsen, och befarade dessutom nedgång av inbetalningarna och därmed av ränteinkomsterna å postgirokontorets medelsplaceringar, därest höjning vidtoges. Motionen blev av riksdagen avslagen.
Någon sådan utredning, som bankoutskottet avsett, kunna vi visserligen icke prestera, men vid anse det icke desto mindre befogat, att den avgiftshöjning, som av oss ifrågasättes, genomföres oberoende av eventuella konsekvenser för postanvisningsrörelsen. Det är dock att märka att, om man undantager den lägsta avgiftsgruppen (belopp upp till 5 kronor), ett inbetalningskort även efter höjningen skulle bliva billigare än en postanvisning.
